onsdag 2 juni 2010

Stress?! Nä... bara för mycket blod i koffeinomloppet och för få timmar per dygn...

Detta blir ett snabbt inlägg. Jag ska vara på jobbet om en timma och det är fyra mil bort. Innan dess måste jag handla, laga och äta mat. Jag är helt inflyttad i min nya lägga. Fy fan vilken lättnad. Jag jobbar dubbla skift idag och imorrn och ska innan fredagkväll ha lägenheten i toppskick. Nästan allt är fixat nu. Kommer låna en slagborr ikväll och använda den flitigt imorrn innan andra skiftet startar. Vattenpass on standby. Sen är det lite kabeldragning och städning kvar innan jag åtminstone hamnar på pallplats i tävlingen "årets unkarlslya". Gardiner ska också hängas. Bara kök och sovrum kvar på den fronten. Fy fan så snyggt det blir på det här stället. Bilder kanske följer någon dag framöver om jag ids ta några. Är 100% fullbokad fram till nationaldagen som det verkar, så fan vad livet leker =)

Nu drar jag och jobbar igen. Om 5 timmar och 8 mil lägger jag mig raklång i sängen och slocknar innan huvudet slagit i kudden.

Mot en bättre morgondag kamrater! Stormen är snart över!

tisdag 25 maj 2010

Just when you think you're sinking...

... you spot the light on the horizon and start swimming with strength you didn't think you had.

Igår hade jag jävligt tur. Jag tryckte refresh i alldeles rätt sekund och fick se en lägenhet före alla andra som jag genast bokade. När jag sedan kollade efter vad det var för lägga (Konsten att boka i blindo) visade det sig att jag, så fort jag fått nyckeln, flyttar in i en mysig liten tvåa på 57 kvadrat. Kommer kicka ass!

Så dagen på kontoret vad i princip bara en lång dans på fluffiga små rosa moln. Jag skulle äntligen slippa slummen, Xet och den myriad av mentalt ofullständiga människor som man omges av här. Inte för att jag flyttar särskilt långt härifrån, men ändå. Det var nog för att hålla ett leende på läpparna trots att inte riktigt allt fungerar som det ska på kontoret.

När jag väl kommit hem packade jag ihop så gott som allt jag äger (har fortfarande kvar i garderob och förråd) och satte mig framför tvn redo att slockna till Dum & Dummare. Fick ett sms som bjöd in mig på den mest mentalt stärkande kaffetår jag någonsin upplevt. Nu är jag inte lika mycket av ett vrak som jag varit de senaste veckorna. Nu håller jag mig flytande.

Tack alla vänner som bryr sig och hjälper till. Snart är jag helt återställd till mitt gamla jag med vissa förbättringar. Inget ankare kedjat kring foten, ny ärrvävnad som påminner mig om att inte göra samma misstag, fler spontana glädjeutbrott (har redan börjat märkas) och en typ av hippie/don't-give-a-shit attityd som man inte kan annat än respektera.

Mot en bättre morgondag kamrater! Stormen är snart över!

söndag 23 maj 2010

Another spoke in the wheel...

Då var det söndag igen. Inget av substans har förändrats på boendefronten. Inga nya erbjudanden. Mailar på allt som dyker upp på blocket, men ingen verkar nappa. Varför i helvete ska det vara så jävla svårt att få ta sig ifrån den här gudsförgätna hålan? Vill inget annat än att bara lämna den här skiten bakom mig och gå vidare men det är fruktansvärt svårt när man bor mitt uppe i det. Fan vad det ska bli skönt att få klippa alla kontakter, visa fingret och dra.

Utöver detta är allting som det brukar. Jag håller mig sysselsatt varje vaken timme så jag ska slippa sitta ensam med en miljon hjärnspöken. Det är relativt enkelt med tanke på de fullkomligt underbara vänner jag har. Det finns alltid någonstans att ta vägen, alltid något att göra. Förutom på söndagar.

Har tillbringat två kvällar i trevligt sällskap. Den första med en god vän från jobbet. Satt på förfest på Porsön och snackade lite dynga innan utgång. Kom hem vid fyrasnåret efter en lång och spännande bilfärd.
Igår blev det grillning, lite trubadixande och mycket roligt pratande bland trevliga människor. När sista vaggvisan spelats blev det en snabb sväng ner på heroes. Kul att knyta kontakter och att upprätthålla de befintliga.

Idag däremot är det lite av ett mörker. Alla verkar antingen för bakfulla, upptagna, fattiga eller lata för att göra något. Det kanske är dags att landa snart och ta itu med hjärnspökena. Sätta ett nackskott på dem en och en tills man inte känner sig så satans tung inombords så fort man ens riktar en tanke åt fel håll. Om jag bara tog mig härifrån så skulle allt lösas väldigt fort. Jag skulle inte behöva träffa någon som jag ens förknippar med mitt före detta liv. Jag vill vidare. Jag vill uppåt. Men jag har fortfarande en fotboja som kedjar mig fast vid ett sjunkande skepp.

Måste hitta något att göra...

tisdag 18 maj 2010

Planeringsarbete...

Det visar sig att jag inte behöver sköta nåt som helst planeringsarbete inför att jag ska flytta. Har en polare som pluggar på universtitetet som behöver en rumskompis. Vi flyttar in i en trea så fort Lulebo vill ge oss en. Sen blir resten av sommaren jävligt skön. För att inte tala om hösten. Det ska bli grymt skönt att ta sig härifrån, inte bara med tanke på det som hänt utan även pga omgivningen. Inte direkt kul att bo i ett område fullt med pundare, alkoholister och idioter överallt (självklart med vissa undantag som bekräftar regeln), nä då föredrar jag ett område med massor av snygga studentbrudar, trevligt folk och stans bästa pizzeria.

En annan klar fördel är två månader gratis hyra under sommaren. Då kanske man kan lägga undan lite pengar och sätta planerna i verket. Kommer jobba hela sommaren och hösten så långt jag får. Sen i vinter blir det nog fast anställning så fort de planerna genomförts, men det är out of my hands att skynda på saken. Då bor man alltså billigt, jobbar på två jobb, har en jävligt kul rumskompis, trubadurar för studenterna och allmänt glassar... Aaahhhh... Life will be good...

Fram till dess är det bara ett litet helvete. Det känns som att bo själv just nu eftersom Xet knappt visar skallen innanför dörrn innan hon drar iväg och sover hos nån av grannarna. Ganske skönt när man tänker efter, men inte så stabilt under en längre tid. Jag vill flytta nu jävlar direkt så man kan lämna allt elände bakom sig och bara slappna av. Det kommer bli fruktansvärt kul när jag väl är härifrån men fram till dess känns det som en uppförsbacke. Måtte Lulebo vara resonliga så man får flytta in asap när Simme fixat lägga. Det börjar vara lite halvakut för honom också så det kommer nog bli rätt snart.

Let's just leave the past in the past and look towards the bright horizon. A new day dawns. Full of possibilities. Seize it. By the fucking throat!

söndag 16 maj 2010

And a bird of fire rises from the ashes...

Med rådande omständigheter borde jag inte skriva något alls.
Jag har dock aldrig lyckats begränsa mig när det börjar klia i fingrarna och jag behöver tömma hjärnan, så here goes.

Jag har gått och blivit singel. Detta efter ett gemensamt beslut att det var bäst för båda parter. Vi har beslutat oss att lösa allting som vuxna människor utan att kasta skit på varandra, så detta inlägg är väl genomtänkt och kommer nog inte att bli vidare långt. Bodelningen blir i alla fall enkel. Vi har typ tre gemensamma möbler. Resten är mitt. Jag flyttar så fort jag får en lägenhet och klipper sedan kontakten helt. Detta på grund av diverse anledningar som jag inte tänker gå in på i detalj.

Nog sagt om detta uppbrott. Jag jobbar numera heltid på ett studieförbund plus att jag har kvar mitt fritidsledarjobb, så ekonomin verkar få ett uppsving. Detta kan passa bra när man blir ensam som ska betala hyra osv. Nej just det, nog sagt.

Svängde ner till Pite på cruising igår. Fruktansvärt trevligt sällskap och massor med fina bilar. Blev kär i en charger från 68, men den var lite för dyr för min smak. Blev även kär i en chevapickis, med samma ekonomiska åkomma. Skönt i alla fall att tillbringa tid med sina vänner så man slipper tänka på det som hänt. Nej just det, nog sagt.

Jag har börjat dricka kaffe igen. Det verkar som om den här dieten gör att min mage tål en ansenlig mängd koffein innan den pajar. Passar bra när man jobbar på kontor och är en klar fördel i sociala sammanhang. Alltid kul att bli bjuden på kaffe. Sen håller det min vikt på plats, vilket kan vara jävligt bra inför beach 2010. Nej just det, nog sagt.

Idag är vädret nästan lika vackert som igår. Lite molnigare men det ska klarna upp innan kvällen, så det blir nog en fin afton i goda vänners sällskap med kaffe och cigaretter. Alltid trevligt att sitta och snacka bort några timmar.

Nåja, nu är det dags att plantera sig på balkongen igen med en kamel och resten av kaffekannan.

Mot en bättre morgondag kamrater. Vi räds inte stormen!

tisdag 10 november 2009

November rain my hairy ass!

Inte fan regnar det häromkring inte. Snön ligger vit på taken och endast tjackpundarn i kåken bredvid är vaken. Lite väl teatraliskt kanske, men vi har flyttat ut i slummen så det är inte långt ifrån sanningen. Man har märkt lite skillnad motför den pensionärsidyll vi bodde i tidigare, men jag har inte haft mer än 5-6 inbrott i bilen sen vi kom hit så jag är ganska nöjd. Det är betydligt roligare människor som bor här däremot. Lite mera liv och rörelse. Min kära flickvän sprang, när hon var ute med hunden, på ett knarkoffer som fick för sig att skrika runt hörn. Direkt han kom fram till ett hörn på ett hus skrek han runt det. Väldigt intressant vad kemikalier kan få människor att få för sig.

Som ni säkert märker kära läsare är jag på väldigt bra humör idag. Annars skulle jag nog skriva något nedsättande om pundare, hantverkare eller någon annan väl vald människogrupp. Anledningen till min eufori är väldigt enkel. Jag har kontaktat A-kassan efter en telefonkö där den inspelade rösten kände sig tvingad att byta kön direkt den skulle säga en siffra. Underliga tvångstankar det där. Vill veta vad den telefonsvararen går på... Säkert en kombination av kiselchips och sinusvågor... Nåja, resultatet av samtalet blev i alla fall att jag får jobba kvar på mitt nuvarande deltidsjobb och fortsätta stämpla så länge jag jobbar ideellt. Skit samma om jag inte får ut några pengar av det (stämplingen ger ändå mera pengar än själva jobbet), jag får i alla fall jobba kvar. Chefen är nöjd med att han slipper betala ut nån lön, hans chefer tycker att detta verkar som en allround hyvens kille som brinner så pass mycket för sitt jobb att han inte ens behöver ha betalt för att gå dit. Jag stiger i rang och får mera pengar att leva för bara att jag inte får dem av det företag jag jobbar för.

Jag har även svårt att vara arg på saker idag av en annan anledning. Jag har äntligen fått en tid hos min läkare (efter drygt två års väntan). Detta kan lösa alla mina problem om jag har riktigt tur. Men jag förväntar mig inte några underverk. Jag förväntar mig bara att han ska göra sitt jobb.

Sista anledningen att jag är så förbannat glad och glättig är att jag måste vara det för att inte krascha totalt. En jävla massa saker händer just nu och inte allt är positivt. Om jag skulle fokusera på de negativa sakerna skulle jag troligen gå under totalt och kanske hittas i nån rännsten nånstans med trasiga knogar, slut pengar och en promillehalt som gör mitt blod brandfarligt.

My mind is a very cluttered place and I have no time to clean it up and no money to hire a maid.

Mot en bättre morgondag bröder! Vi räds inte stormen!

fredag 11 september 2009

Återställer balansen i modevärlden.

Jag hörde ryktas om att det blev ett värre ramaskri efter att en av de större modetidningarna i USA hade tagit med en bild på en normalviktig kvinna. Givetvis kunde jag inte bärga mig att se denna normalt byggda kvinna, för sådana ser man ju inte varenda gång man går genom stan. Ni kanske anar en smula ironi. Helt riktigt. Jag klickade ändå mig fram till denna bild som en av mina gamla klasskompisar hade länkat till på facebook. Bilden föreställde en blondin med lite ölmage och höfter byggda för barnafödande. Hur kan detta skapa så satans stora rubriker? Det finns miljoner sådana här kvinnor överallt!
Sanningen att säga föredrar jag kvinnor som har lite mindre hull än att magen ser ut som en halvtom potatissäck när de sitter ner, men det är inte det jag vill få fram. Visst att det fungerar att ta med en och annan modell som har ett bmi över 20, men det säljer inga tidningar. Om folk ville se normalt byggda människor skulle de inte köpa modetidningar. De kan heller inte skylla på att de vill se på kläderna, eftersom denna modell (Lizzie Miller tror jag hon hette) var helt naken. Folk köper dessa tidningar för att se smala människor. Annars vore det lika bra att ge sig ut i första bästa folkmassa med en digitalkamera och knäppa bilder av vem fan som helst.
Med detta sagt vill jag också understryka att jag inte alls ogillar kvinnor med lite kött på benen (tro mig, om min kära flickvän var så spinkig skulle jag bara vara rädd att bryta av henne), men jag ser inget fel i att modetidningarna har smala modeller. Det finns dessutom modetidningar för de som har lite mera kurvor, så problemet ligger inte i att modellerna är för smala, det ligger i att de som klagar uppenbarligen har för dålig självkänsla för att köpa rätt tidning.
I och för sig ser jag ingen mening i att köpa modetidningar alls. Är man modeintresserad finns nog allt man kan behöva på kläddesignersarnas hemsida. Vill man bara se höstmodet kan man läsa reklamen i busskurarna. Vill man bara titta på halvnakna kvinnor blir jag nog tvungen att referera tillbaka till internet. Vill man dock se vad folk faktiskt har på sig för kläder är det nog en god idé att ge sig ut till någonstans där det vistas mycket människor.
Sen finns ju de kloka människorna som sköter sig själv och skiter i andra. Som kan köpa sig en jacka bara för att den är helvetes skön och vindtät. Som kanske blankt skiter i om ett par skor är snygga så länge de är hållbara och sköna att gå i. Som inte läst aftonbladets modespecial om huvudbonader innan de slänger på sig något som håller håret på plats innan de går ut och röker i blåsten. Som byter jeans först när de börjat gå av i knävecken efter att ha använt dem i några år på raken. Därav går jag oftast klädd i min gamla flygarjacka från vietnamkriget (funkar finfint som vinterjacka med den fodringen), Svenska arméns vinterkängor (Varma, sköna och framför allt hållbara), Stråhatt eller bandana (beroende på om det är soligt eller molnigt) och ett par halvslitna jeans som inte kostar mer än 300 kr. Jag kanske inte ser riktigt klok ut, men jag är för modemedveten för att bry mig. Dessutom har jag upptäckt att om man ser ut som en idiot är det oftast ingen som ber en om hjälp med något. De förutsätter att man inte klarar av det. Vilket passar mig finfint, för då slipper jag en massa onödigt slit utan kan koncentrera mig på viktigare saker.
Det vill alltså säga att jag klär mig som jag gör av samma anledning att kvinnor färgar håret blont , sminkar upp sig och klär sig i små opraktiska klädesplagg. För att antas vara för dumma för att klara av något. För mig medför detta endast ett fåtal problem. Folk tycks tro att jag vet saker om motorer och andra mekaniska ting (vilket jag inte är helt bakom flötet på) och att folk inte vistas i min närhet när de försöker imponera på någon av högre samhällsklass (vilket jag fullständigt skiter i). Inte samma problem som hårdspacklade blondiner i kortkort i alla fall. De betalar för sin dumhet genom att varenda karl som är 18+ med slemmiga gener raggar på dem direkt de går ut genom dörren. Det kanske är en fördel om de faktiskt vill ta ihop det med en karl med bakåtslickat hår, mercedes, 2 cm okokt spaghetti innanför gylfen och en iq som bara räckte till att knäppa 3 av knapparna i skjortan. Nåja, är huvudet dumt får kroppen ligga.
Jag känner att jag glidit ifrån ämnet en liten bit men poängen med dagens inlägg, om det över huvud taget fanns någon, är att skita i vad ens omgivning tycker när man går till statoil iförd morgonrock, flipflops och cowboyhatt för att köpa mjölk en söndagkväll.