Den dystra verklighetens återtåg

Nu är semestern slut. Jag sitter på första skiftet och vantrivs lika illa som jag gjorde före semestern. Vissa saker är bättre, såsom att min brukare (eller kund som de nu har valt att kalla det. Det verkar som att det byter namn lika ofta som flygvärdinna. You know what I call 'em? The lady on the plane. Om jag dock skulle kalla min kund för kollit i rullstolen och peka på verkligheten skulle jag troligen bli av med jobbet) är på bättre humör. Det som blivit sämre är att jag dragit ner på rökningen så jag är mera lättirriterad. Jag är även alldeles för hungrig för att fungera som jag ska. Jag har dock en portion pasta alfredo i frysen som kommer väl till pass inom några timmar. Semestern har dock varit bra. Jag har tillbringat större delen av den i den lilla by som min mor kommer från. Sommarstugan ligger alldeles perfekt till: omringad av tre träsk med bra fiske och badplats. Anledningen att jag inte skrivit något här är mestadels för att jag inte haft något att klaga på. Största tragedin under sommaren var att mitt kusinbarn Kalles groda omkom i en hundolycka ("hunden drack upp vattnet som grodan bodde i" som han så väl uttryckte det). Detta följdes av en begravning som min moster förrättade, följt av gravöl.
Än så länge kan jag inte direkt klaga på något eftersom jag bara har varit utan semester i en och en halv timma, mmen jag tänkte göra detta inlägg för att markera att jag kommer att ha väldigt mycket att säga under hösten.
Till nästa gång.