November rain my hairy ass!

Inte fan regnar det häromkring inte. Snön ligger vit på taken och endast tjackpundarn i kåken bredvid är vaken. Lite väl teatraliskt kanske, men vi har flyttat ut i slummen så det är inte långt ifrån sanningen. Man har märkt lite skillnad motför den pensionärsidyll vi bodde i tidigare, men jag har inte haft mer än 5-6 inbrott i bilen sen vi kom hit så jag är ganska nöjd. Det är betydligt roligare människor som bor här däremot. Lite mera liv och rörelse. Min kära flickvän sprang, när hon var ute med hunden, på ett knarkoffer som fick för sig att skrika runt hörn. Direkt han kom fram till ett hörn på ett hus skrek han runt det. Väldigt intressant vad kemikalier kan få människor att få för sig.

Som ni säkert märker kära läsare är jag på väldigt bra humör idag. Annars skulle jag nog skriva något nedsättande om pundare, hantverkare eller någon annan väl vald människogrupp. Anledningen till min eufori är väldigt enkel. Jag har kontaktat A-kassan efter en telefonkö där den inspelade rösten kände sig tvingad att byta kön direkt den skulle säga en siffra. Underliga tvångstankar det där. Vill veta vad den telefonsvararen går på... Säkert en kombination av kiselchips och sinusvågor... Nåja, resultatet av samtalet blev i alla fall att jag får jobba kvar på mitt nuvarande deltidsjobb och fortsätta stämpla så länge jag jobbar ideellt. Skit samma om jag inte får ut några pengar av det (stämplingen ger ändå mera pengar än själva jobbet), jag får i alla fall jobba kvar. Chefen är nöjd med att han slipper betala ut nån lön, hans chefer tycker att detta verkar som en allround hyvens kille som brinner så pass mycket för sitt jobb att han inte ens behöver ha betalt för att gå dit. Jag stiger i rang och får mera pengar att leva för bara att jag inte får dem av det företag jag jobbar för.

Jag har även svårt att vara arg på saker idag av en annan anledning. Jag har äntligen fått en tid hos min läkare (efter drygt två års väntan). Detta kan lösa alla mina problem om jag har riktigt tur. Men jag förväntar mig inte några underverk. Jag förväntar mig bara att han ska göra sitt jobb.

Sista anledningen att jag är så förbannat glad och glättig är att jag måste vara det för att inte krascha totalt. En jävla massa saker händer just nu och inte allt är positivt. Om jag skulle fokusera på de negativa sakerna skulle jag troligen gå under totalt och kanske hittas i nån rännsten nånstans med trasiga knogar, slut pengar och en promillehalt som gör mitt blod brandfarligt.

My mind is a very cluttered place and I have no time to clean it up and no money to hire a maid.

Mot en bättre morgondag bröder! Vi räds inte stormen!

Återställer balansen i modevärlden.

Jag hörde ryktas om att det blev ett värre ramaskri efter att en av de större modetidningarna i USA hade tagit med en bild på en normalviktig kvinna. Givetvis kunde jag inte bärga mig att se denna normalt byggda kvinna, för sådana ser man ju inte varenda gång man går genom stan. Ni kanske anar en smula ironi. Helt riktigt. Jag klickade ändå mig fram till denna bild som en av mina gamla klasskompisar hade länkat till på facebook. Bilden föreställde en blondin med lite ölmage och höfter byggda för barnafödande. Hur kan detta skapa så satans stora rubriker? Det finns miljoner sådana här kvinnor överallt!
Sanningen att säga föredrar jag kvinnor som har lite mindre hull än att magen ser ut som en halvtom potatissäck när de sitter ner, men det är inte det jag vill få fram. Visst att det fungerar att ta med en och annan modell som har ett bmi över 20, men det säljer inga tidningar. Om folk ville se normalt byggda människor skulle de inte köpa modetidningar. De kan heller inte skylla på att de vill se på kläderna, eftersom denna modell (Lizzie Miller tror jag hon hette) var helt naken. Folk köper dessa tidningar för att se smala människor. Annars vore det lika bra att ge sig ut i första bästa folkmassa med en digitalkamera och knäppa bilder av vem fan som helst.
Med detta sagt vill jag också understryka att jag inte alls ogillar kvinnor med lite kött på benen (tro mig, om min kära flickvän var så spinkig skulle jag bara vara rädd att bryta av henne), men jag ser inget fel i att modetidningarna har smala modeller. Det finns dessutom modetidningar för de som har lite mera kurvor, så problemet ligger inte i att modellerna är för smala, det ligger i att de som klagar uppenbarligen har för dålig självkänsla för att köpa rätt tidning.
I och för sig ser jag ingen mening i att köpa modetidningar alls. Är man modeintresserad finns nog allt man kan behöva på kläddesignersarnas hemsida. Vill man bara se höstmodet kan man läsa reklamen i busskurarna. Vill man bara titta på halvnakna kvinnor blir jag nog tvungen att referera tillbaka till internet. Vill man dock se vad folk faktiskt har på sig för kläder är det nog en god idé att ge sig ut till någonstans där det vistas mycket människor.
Sen finns ju de kloka människorna som sköter sig själv och skiter i andra. Som kan köpa sig en jacka bara för att den är helvetes skön och vindtät. Som kanske blankt skiter i om ett par skor är snygga så länge de är hållbara och sköna att gå i. Som inte läst aftonbladets modespecial om huvudbonader innan de slänger på sig något som håller håret på plats innan de går ut och röker i blåsten. Som byter jeans först när de börjat gå av i knävecken efter att ha använt dem i några år på raken. Därav går jag oftast klädd i min gamla flygarjacka från vietnamkriget (funkar finfint som vinterjacka med den fodringen), Svenska arméns vinterkängor (Varma, sköna och framför allt hållbara), Stråhatt eller bandana (beroende på om det är soligt eller molnigt) och ett par halvslitna jeans som inte kostar mer än 300 kr. Jag kanske inte ser riktigt klok ut, men jag är för modemedveten för att bry mig. Dessutom har jag upptäckt att om man ser ut som en idiot är det oftast ingen som ber en om hjälp med något. De förutsätter att man inte klarar av det. Vilket passar mig finfint, för då slipper jag en massa onödigt slit utan kan koncentrera mig på viktigare saker.
Det vill alltså säga att jag klär mig som jag gör av samma anledning att kvinnor färgar håret blont , sminkar upp sig och klär sig i små opraktiska klädesplagg. För att antas vara för dumma för att klara av något. För mig medför detta endast ett fåtal problem. Folk tycks tro att jag vet saker om motorer och andra mekaniska ting (vilket jag inte är helt bakom flötet på) och att folk inte vistas i min närhet när de försöker imponera på någon av högre samhällsklass (vilket jag fullständigt skiter i). Inte samma problem som hårdspacklade blondiner i kortkort i alla fall. De betalar för sin dumhet genom att varenda karl som är 18+ med slemmiga gener raggar på dem direkt de går ut genom dörren. Det kanske är en fördel om de faktiskt vill ta ihop det med en karl med bakåtslickat hår, mercedes, 2 cm okokt spaghetti innanför gylfen och en iq som bara räckte till att knäppa 3 av knapparna i skjortan. Nåja, är huvudet dumt får kroppen ligga.
Jag känner att jag glidit ifrån ämnet en liten bit men poängen med dagens inlägg, om det över huvud taget fanns någon, är att skita i vad ens omgivning tycker när man går till statoil iförd morgonrock, flipflops och cowboyhatt för att köpa mjölk en söndagkväll.

Svinepidemi...

Skrattretande egentligen. Min kära flickvän tycks ha fått svininfluensan och den enda skillnaden jag ser på henne är att hon inte masar sig ur soffan för att röka lika ofta och att hon hostar och spottar i en hink. Annars är allt som vanligt. Jag gissar att svininfluensan är precis som vilken flunsa som helst. Man blir utslagen några dagar sen bättrar man sig. Patetiskt jävla mediahype.
Det som däremot inte är överhypat eller ens knappt nämns i media är svinepidemin som spridit sig över landet i många år. Visst att det tas upp i förbifarten att Per Gessle släpper ett nytt album, men det tas aldrig upp att det låter precis som albumet före. Samma krystade grötrim, samma ungdomliga pojkstämma som för 30 år sedan. Sorgligt egentligen att karlstackarn inte kommit i puberteten efter femti år. Dock kanske inte Gessle klassas in i svinepidemin. Han är egentligen inget svin förutom på den punkten att han ska tamejfan ha stimpengar av mej om han råkade läsa det här och se sitt namn.
De riktiga svinen är de som blivit framröstade att styra vårt land i diket. Ta bara något så enkelt som att de bryter mot grundlagen med ipredlagen. Posthemlighet och meddelandefrihet är något som står i grundlagen. Jag ska få skicka metallicas samlade plattor till brorsan om jag känner för det. Jag har dock beslutat mig för att skita i vilket. Jag är pirat och röstar pirat, men lyfter inte direkt ett finger för att göra något åt de problem som man ställs inför i och med den nya lagen. Har funderat på att börja maskera all min nättrafik, men ser ingen poäng i det. Jag tankar inte direkt mycket så risken för att jag skulle åka dit är minimal. Jag fortsätter hellre att bojkotta film och skivbolagen genom att inte gå på bio, köpa skivor och filmer utan att ladda hem de få grejer jag faktiskt vill ha.
Om vi däremot går in på den politiska delen kan jag med all välmening säga att folk är idioter om de tror att det gör nån skillnad om de röstar rött eller blått i nästa val. Om de röstar blått kommer den regering vi har att sitta kvar bakom styret och fortsätta köra upp framhjulet i röven på medelsvensson. Röstar man däremot rött kommer sossarna att säga att det kommer att ta lång tid att reparera det ni ställde till med i förra valet då de blåa vann och i princip fortsätta på samma spår som nuvarande regering och rövknulla arbetarna medelst cykelhjul.
Jag kunde ha jämfört landet med en bil och sätta grovarbetarna i grillen, men Sverige har mera gemensamt med en cykel. Hur man än sitter har man nåt obekvämt i röven, det vinglar fram och tillbaka beroende på hur vinden blåser och framför allt: Hur hårt man än trampar blir man ändå frånkörd och nedstänkt av de som har bil.
Nej för fan jag röstar pirat i riksdagsvalet också. Piraterna är det enda partiet i historien som har för avsikt att självavvecklas när dess syfte är uppfyllt, vilket jag tycker bör anammas av fler partier. KD kunde avvecklas så fort den religiösa generationen dör ut och vi fyller landet med upplysta människor som förstår att om man lägger sitt liv i en sjuttonhundra år gammal bok så slutar man sina dagar i en kista som alla andra förutom att man kanske önskar att man haft lite kul längs vägen. Moderaterna borde redan kunna avvecklas eftersom de rika bara blir rikare och vi fattiga trycks längre och längre ner i rännstenen (det såg socialdemokraterna till när de tog bort rikedomsskatten). Miljöpartiet borde inte finnas längre för de har redan lyckats höja bensinpriset så till den milda grad att man inte ens har råd att hälsa på familjen 10 mil bort när man bor i "ödemarken". Centern borde ha försvunnit tillsammans med avvecklingen av jordbruken. Folkpartiet borde aldrig ha bildats till att börja med. De är bara ett bevis på att offentliga sektorn behöver mera pengar till mentalvård. Vilka har jag glömt? Fi? Jag är helt för jämlikhet, men militant mot feminister. Om jag skulle starta MI (Manchauvistiskt Initiativ) skulle det bli ett jävla rabalder även om vi stod för jämlikhet. Sverigedemokraterna? Visst, de högervridna rasisterna måste väl ha nåt att rösta på om inte folkpartiet duger som för resten av de mentalt ofullständiga. Junilistan? Skulle vända kappan efter vinden om de hade råd med en kappa. Sen de viktigaste som jag inte nämnt hittills: Vänstern. De behöver bara bestämma sig för att vara något. Senaste tiden har de bara yrat runt som huvudlösa höns.
Det Svenska folket behöver är en riktigt skön ledare som Italiens Berlusconi som hyrde in ett hundratal lyxhoror till ett offentligt statsbesök, samt uppvaktar en 18årig brud fastän han själv överlevt andra världskriget och dessutom är gift sedan många år. En sådan ledare skulle jag respektera. Han drar nytta av att ha makt på helt rätt sätt. Han vill inte förbättra livet för sin samhällsklass utan för sig själv. Precis som alla andra människor, till skillnad från politiker som vill göra saker för samhällsklasser i stort. Problemet att alla politiker vi har är, per definition, representanter från överklassen.

Det blev allt en lång politisk monolog. Allt jag egentligen ville få fram med kvällens blogg var att jag är för trött för att bry mig om politik och att svininfluensan botas som vilken flunsa som helst: Whiskey och bastu.

Jag hatar er alla!

Världen har reducerats till att mestadels innehålla människor med mental kapacitet som knappt är tillräcklig för att läsa aftonbladets löpsedlar. Den är full av överklädda stekare i bakåtslickat hår med mobiltelefoner som till och med har funktioner för att klia dem på pungen och kostymer som kostar mera än en tvåveckors semester på Bali. De allra flesta kvinnor man träffar är undernärda plastbimbos som kräks efter varje måltid, bär sina hundar som modeaccessoarer i handväskan och kompulsivt putar med läpparna på kort. Slutsatsen att min egen livslust bleknar bara av att se alla dessa hjärnknullade missfoster är väldigt enkel att dra direkt man släntrar ner på stan för att köpa nya strängar till gitarren och tvingas aurakrocka med alla jävla emotionellt undernärda idioter som inte verkar ha något annat för sig än att stå ivägen och stinka mera parfym än ett schweiziskt horhus. Jag känner mig ärligt smutsig när jag kommer hem bara efter att ha vistats i närheten av dem. Dagens tonåringar verkar dessutom tro att detta är en livsstil att se upp till förutom de som faktiskt är söner och döttrar till medelsvensson som istället tror att de lever i misär för att deras föräldrar inte köper dem en egen plasmatv. De tillbringar istället sin lediga tid med att färga alla sina kläder svarta, stå väldigt stilla i hörn och hänga med huvudet samt att skära i sina kroppar med rakblad. Jag kan inte klandra dem. Om jag lyssnade på Broder Daniel och plötsligt insåg att jag tyckte om det skulle jag nog också skära mig, men jag skulle i alla fall ha vett att sikta på halspulsådern.

Det kanske finns vissa som tycker att jag låter lite för negativt inställd till vår arts utveckling, men om det fortsätter i samma nedåtgående spiral kommer vår livsstil att dö ut inom 4-5 generationer. Ingen kommer att vilja skaffa ett riktigt jobb eftersom alla siktar på att bli C-kändis genom nästa förödmjukande dokusåpa. Det enda som produceras är handväskor och skor för tusentals kronor per produkt, samt unisexsmink så att alla kan se så "bra" ut som möjligt när de sliter sina spraysolade, plastskulpterade kroppar från nattklubbarna och söker jobb som spelledare för tv4+ nattliga frågeprogram "Ring så håller jag kanske käften i 4 sekunder".

Människor idag har varken stolthet eller individualitet. Ingen vågar sticka ut ur mängden utan alla vill vara stöpta ur samma form. Kvinnorna vill efterlikna den där äckliga slampan som till och med gjorde ett eget tvprogram för att hitta nån att dela sitt patetiska liv med. Detta ger mig dock en smula hopp i två riktningar. Antingen är det så att människor har lite för bra smak för att sätta på någon med samma intellekt och verklighetsuppfattning som Bäckombergas finaste (vilket jag tyvärr tvingas betvivla) eller så är helt enkelt den graden av degenererade dokusåpakändisar för dumma för att reproducera sig. Karlarna verkar hårt inställda på att bli lika slemmiga som t ex mediahoran Zlatan eller den sockersöta lilla oskyldiga Darin som säkert aldrig satt på någon från publiken efter nån spelning. Dessutom skiter han ju hallonglass. Även detta ger mig en strimma hopp. Om nu världen skulle översvämmas av Darinkopior med tänder rakare än skollinjaler och genitalier så välutvecklade som böngroddar skulle jag och några få karlar till få välja och vraka bland de kvinnor som anser att män inte ska se ut, låta och bete sig som trettonåriga flickor.

Nu ska jag gå ut och ta en cigg. Inte för att se tuff ut som alla mediahoror utan för att jag en gång för nästan tio år sedan var dum nog att börja röka och är fast i beroendet sedan dess. Innan jag går vill jag bara påpeka att om någon känner sig träffad av dagens inlägg så kan ni gärna kommentera här på bloggen eller varför inte grina ut i pressen om att en bitter norrlänning som inte ens är kändis klagar på er livsstil. Om ni däremot inte känner er det minsta träffade så syns vi kanske på heroes imorrnkväll. Om vi tar oss förbi hela nya generationens slampor som tycks ha börjat tjocka igen ingången med våfflat hår, canada goose jackor och britney spears senaste parfym med doft av rosor, campingplats och intorkad säd.

Jag är inte bitter. Jag bara hatar er alla.

Bitterheten ersätts med apati och likgiltighet.

Kanske inte helt och hållet, men jag har slutat bry mig om att allt verkar vända sig emot mig och gå käpprätt åt helvete. Som det ser ut just nu har jag i alla fall en femhundring att leva på fram till på torsdag violket är betydligt mer än jag behöver. Räkningarna verkar landa på ganska exakt den summa pengar jag förhoppningsvis besitter så jag får vara luspank en månad till vilket inte heller direkt rör mig i ryggen. Jag har hittat nya sätt att spara pengar. Vår käre basist har bott hos oss i en vecka och betalar en femhundring för det. Idag kommer en god vän från mina hemtrakter och flyttar in hos oss tills han hittar en egen lya. Småpengar där också. Sålde min gamla Godin z1 till basisten, så lite småpengar där. Slutat köpa cigaretter, stora pengar där. Gör dock inte misstaget att tro att jag slutat röka för det. Jag köper rulltobak istället, vilket innebär att jag oftast är för lat för att rulla mig en cigg och gå ut på balkongen, så rent effektivt har jag bara dragit ner på rökandet.

Jobbfronten då? Jovars, jag ska på anställningsintervju den 25:e för att få tillbaka mitt gamla jobb som fritidsledare. Kommer bli kul eftersom min gamla chef därifrån kommer fortsätta vara chef samt dessutom hålla i intervjun. Som jag tidigare påpekat är det en kul prick och dessutom en riktigt vettig kille. Det jobbet är nästan garanterat.
Andra jobbet däremot. Jag skulle ha gått intro i princip dagen efter jag fick sparken hos en ny brukare, men företaget ansåg det vara bättre att skjuta upp introt tills det var kris på arbetsplatsen och de bara har två arbetare där. De räknar inte med min ondskefulla mage som en faktor. Jag skulle ha fått mitt intro idag, men eftersom min mage såg denna dag som ett gyllene tillfälle att fungera ännu sämre än vanligt blev jag tvungen att ställa in. Chefen var väldigt förstående men förklarade också att den skit de själva har satt sig i beträffande underbemanningen på arbetsplatsen gör att de troligen måste ta in någon annan istället. Jag måste dock erkänna att likgiltigheten och apatin är väldigt stark just i detta fall. Jag är inte intresserad av att ta ett jobb där lönen, arbetstiderna och arbetsmiljön ser ut som de gör där. Jag skulle orka kanske en vecka innan jag blev sjukskriven och jag gissar att inte företaget skulle acceptera det och sparka mig för tredje gången gillt. Så i detta fall får de göra som de vill. Jag går hellre hungrig i trasiga skor än att springa mätt, sönderstressad och kroniskt förbannad i lika trasiga skor (mina skor är så förbannat sköna så att jag inte skulle byta bort dem även om jag hade råd).

Utöver allt detta är allting som vanligt. Alla småsaker som kan jävlas jävlas, och alla andra småsaker som kan gå rätt går fel. Jag skiter i vilket. Så länge man lever och mår väl så löser sig allt. Jag lever i alla fall. Om detta mot all förmodan skulle ändras bifogar jag en sång som någon vänlig själ kan få slå på under begravningen.

Till nästa gång kamrater!

Freight train!

Som jag skrev igår är ljuset i slutet av tunneln alltsomoftast ett tåg. Jag skulle kanske inte kalla den här dagen ett helt och fullständigt tåg däremot. Snarare en dressin med sprängmedel som ingen vet om de är blindgångare. Förklaring följer.

Jag vaknade idag kring tolvsnåret och kände mig trött i varenda muskel i hela kroppen. Tanken att sjukskriva mig för detta gick genom huvudet, men jag tänkte att jag inte kunde ge upp så lätt. Jag hade ju bara två skift kvar. Det visade sig att jag hade fel. Jag hade bara ett skift kvar. Ikväll fick jag sparken. Tror jag. Min brukare var så pass full att han troligen inte minns att han avskedade mig. Eller varför. Det har inte jag heller någon aning om och uppriktigt sagt bryr jag mig inte särskilt mycket. Beter man sig som ett arsel har jag inget direkt intresse att vistas i samma byggnad förutom i vinstintresse. Nu när jag dock inte har något klirr i kassan längre känns det nästan som en lättnad att behöva trippa på tå för att inte göra någon förbannad över ingenting.

Å andra sidan sa min käre chef att jag skulle få ett telefonsamtal om jag skulle ut och jobba imorrn. Om kontoret ringer kommer jag att svara att jag inte kan åka ut och jobba eftersom jag är onykter. Undrar om chefen ser ironin.

Utöver detta har det inte varit en alltför tokig dag. Vädret har varit varmt och jag har varit ute så mycket jag hunnit. Imorgon blir det tydligen fortsatt fint väder och eftersom min semester verkar infalla en dryg vecka tidigare lutar det åt ett kallt glas saft på gräsmattan utanför lägenheten till toner av Dave Mustaine's flygande V.

Mot en bättre morgondag bröder. Vi räds inte stormen.

Ljus i slutet av tunneln

Jajjemänn. Här sitter man på jobbet mitt i fjärde skiftet på rad. Två kvar efter idag, sen blir det att slappa i två dagar och försöka ställa dygnet till en mera normal rytm igen inför helgens förmiddagsskift. Nästa helg däremot tar jag semester i 11 dagar och försvinner från kartan. Kommer att återvända till det normala livet med betydligt mörkare hy, fler fiskar och större leende. Eller åtminstone ett leende, vilket man sällan ser korsa mina läppar dessa dagar.
Jag lyckades i alla fall ordna betalt för min övertid som jag drog i helgen. Om det var värt det får vi se när lönen kommer, vilket känns väldigt långt borta. Semestern kommer att vara utfattig som vanligt och jag kommer nog knappt att ha råd att tanka bilen så jag kan köra ut till sommarstugan än mindre ta en öl på pubaftonen som inträffar en gång per år.
Angående jobbet kan jag nog säga att de bra dagarna är jävligt bra medan de dåliga känns som om de släpar mig efter en häst. Idag kan vi nog säga är hyfsat medelmåttig. Man får skit när man inte gör som ingen har sagt att man ska göra (bristfällig introduktion) och när man gör som man blir tillsagd får man lika mycket skit. Arsenik eller cyanid? Definitivt cyanid. Snabbare, smärtfriare och framför allt hinner man inte känna av halsbrännan. Jag är så jävla trött i huvudet att jag knappt kommer ihåg vad jag heter. Inte direkt på grund av jobbet utan av allt annat runtomkring kombinerat med jobbet. Jag har försökt halva dagen att få tag på min läkare men hamnar hos en automagisk telefonsvarare där jag först får mata in det nummer jag vill att de ska ringa upp mig på, få det bekräftat väldigt långsamt för att sedan få veta att det inte finns några lämpliga tider då de vill ringa upp mig. Jag svor över detta en god stund innan jag gav upp och skickade ett mail till honom istället, men om allting följer vanlig ordning så får jag inget svar på mailet och står kvar där jag började med magont, halsbränna, stress och en stor portion ilska.

Jag har även mailat med den trevliga kvinnan på Kommunal angående förra höstens eskapader. Företaget har lovat att ändra på alla punkter hon anser vara felaktiga, men vägrar se att någon har förlorat ekonomiskt på situationen. Om de satans sopprötterna kunde erkänna sitt misstag som fick mig sparkad och be mig om ursäkt skulle jag kanske släppa det här, men eftersom de envisas att vidhålla sin oskuld kommer jag att fortsätta slipa mina metaforiska knivar och vänta på rätt tillfälle för nådastöten. Det glada lilla livet på Kommunal sa däremot att hon skulle gå igenom allting innan nästa vecka när hon tar semester. Vi får se hur det blir med den saken.

Den allergichock jag nämnde i förra inlägget har en lång förklaring bakom sig. Jag drar en kortare variant så jag inte hinner tråka ut eventuella läsare.
Lite nu och då råkar jag ut för en kraftig allergisk chock som ingen läkare har lyckats utröna vad det beror på. Jag har inte gett upp hoppet utan har plöjt ner ganska mycket av min lediga tid för att lista ut vad det beror på, mest på grund av att det gör så förbannat ont (när varenda muskel i magen krampar samtidigt som allt innanför sväller blir det lite intressekonflikt om vilka bitar som ska åt vilket håll) och att jag blir totalt utslagen i ett dygn efteråt. En annan tråkig effekt av dessa chocker är att jag, om jag tar den medicin jag blivit tilldelad i den dosering jag blivit anvisad, inte får köra bil. Eller jag får köra eftersom de har tagit bort triangelmärkningen på alla piller, men jag kan rent fysiskt inte släpa mig ut till bilen och även om jag skulle kunna det så har jag reaktionsförmåga och finmotorik som en blind clown med boxarhandskar. I dimma.
Och hur tog jag mig hem från jobbet när det inträffade? Enkelt. Jag lät bli att ta det pillret och koncentrerade mig på de andra tolv som sakta upplöstes i mitt vattenglas medan jag själv höll på att bli galen av den klåda som spreds som en fraktal över stora delar av min kropp. Nackdelen med att hoppa över det pillret är att jag fortsätter vara väldigt illamående och har svårt att somna efter en reaktion. Jag har dock börjat pussla ihop en helhetsbild över vilka situationer som kan framkalla en sådan här reaktion som jag tänker presentera för min läkare den dag jag får tag på honom.

Utöver detta fortlöper mitt patetiska lilla låginkomsttagarliv en dag i taget som vanligt. Varje dag innefattar en skattjakt i mitt huvud efter ett gott skäl att stiga ur sängen på morgonen och en kamp att stänga ögonen och slappna av när jag kommer hem varje natt från jobbet. Skatten blir mer och mer svårfunnen varje morgon på samma sätt som att kampen att somna blir hårdare och hårdare för varje kväll. Jag undrar vad som händer dagen jag inte hittar någon skatt, men ännu mera vad som händer när jag inte orkar med kampen att somna. Det får förhoppningsvis tiden inte utröna, men hopp är till för de som inte vet bättre. Det enda jag har att se fram emot är den elva dagars semester jag nämnde, men med min vanliga tur kommer inte heller den att sluta som planerat. Ljuset i slutet på tunneln är alltför ofta ett tåg.

Länge sen sist.

Var ska jag börja? Jag har ett nytt jobb på samma företag (de har tydligen inte lärt sig nåt), biljäveln har gett upp hoppet så jag köpte en ny, jag har fortfarande ingen motorcykel, jag har inte haft tid att spela in de låtar jag knåpat ihop och jag har en allmänt dålig dag. Räcker det som start?

Igår var en bra dag. Vi hade dambesök så vi grillade lite kyckling, drack lite vin, spelade lite kort och efter en par tre vinglas till spelade vi bikini twister (Twister där alla deltagare måste ha bikini på sig). Dessa matcher ligger för övrigt ute på youtube. Efter detta drog vi ner på puben en sväng, drack ett glas, gick hem och såg en gammal film. Strålande dag.

Idag däremot. Allt gick bra fram till just efter morgonröken. När jag kom in från balkongen hade kattjäveln pissat i sängen. Den avlivas imorgon. Kontoret ringde och meddelade att jag jobbar imorrn. Detta raserar de flesta planer jag hade för morgondagen. Inte nog med att jag inte fick ledigt för att gå på två av mina bästa vännres bröllop på fredag, nej jag måste också svika dem och inte hjälpa till med planeringen kvällen innan. Så imorrn blir det en sväng till Råneå direkt jag vaknar och rigga upp ett PA-system. Snabbt iväg därifrån till veterinären och avliva kattkräket. Raka spåret därifrån till jobbet. Kommer hem klockan 2.30 ungefär. Fredag ska jag också upp till Råneå och se vigseln i alla fall innan jag drar och jobbar igen.

Just det. I och med att jag inte är ledig imorrn så jobbar jag alltså 8 kvällar på raken. Tack.

Anledningen att jag inte är ledig imorrn och att jag inte fick ta ledigt på fredag är att idioterna på kontoret inte har tagit in någon vikarie. Man kan ju tycka att eftersom det är en ordinarie som jobbar denna semesterperiod kanske de borde ta in en ny vikarie eftersom de befintliga går på de ordinarierader som finns. Man kan också tycka att stora delar av det skämt till företag jag jobbar åt borde ersättas av chimpanser för att öka produktiviteten.

Snabb uppdatering: Till råga på ovanstående drabbades jag av en allergichock när jag hade en dryg timma kvar att jobba. Vissa dagar borde man fan inte stiga upp.

"I don't have pet peeves, I have major psychotic fucking hatreds."

G