Som jag skrev igår är ljuset i slutet av tunneln alltsomoftast ett tåg. Jag skulle kanske inte kalla den här dagen ett helt och fullständigt tåg däremot. Snarare en dressin med sprängmedel som ingen vet om de är blindgångare. Förklaring följer.
Jag vaknade idag kring tolvsnåret och kände mig trött i varenda muskel i hela kroppen. Tanken att sjukskriva mig för detta gick genom huvudet, men jag tänkte att jag inte kunde ge upp så lätt. Jag hade ju bara två skift kvar. Det visade sig att jag hade fel. Jag hade bara ett skift kvar. Ikväll fick jag sparken. Tror jag. Min brukare var så pass full att han troligen inte minns att han avskedade mig. Eller varför. Det har inte jag heller någon aning om och uppriktigt sagt bryr jag mig inte särskilt mycket. Beter man sig som ett arsel har jag inget direkt intresse att vistas i samma byggnad förutom i vinstintresse. Nu när jag dock inte har något klirr i kassan längre känns det nästan som en lättnad att behöva trippa på tå för att inte göra någon förbannad över ingenting.
Å andra sidan sa min käre chef att jag skulle få ett telefonsamtal om jag skulle ut och jobba imorrn. Om kontoret ringer kommer jag att svara att jag inte kan åka ut och jobba eftersom jag är onykter. Undrar om chefen ser ironin.
Utöver detta har det inte varit en alltför tokig dag. Vädret har varit varmt och jag har varit ute så mycket jag hunnit. Imorgon blir det tydligen fortsatt fint väder och eftersom min semester verkar infalla en dryg vecka tidigare lutar det åt ett kallt glas saft på gräsmattan utanför lägenheten till toner av Dave Mustaine's flygande V.
Mot en bättre morgondag bröder. Vi räds inte stormen.
tisdag 30 juni 2009
måndag 29 juni 2009
Ljus i slutet av tunneln
Jajjemänn. Här sitter man på jobbet mitt i fjärde skiftet på rad. Två kvar efter idag, sen blir det att slappa i två dagar och försöka ställa dygnet till en mera normal rytm igen inför helgens förmiddagsskift. Nästa helg däremot tar jag semester i 11 dagar och försvinner från kartan. Kommer att återvända till det normala livet med betydligt mörkare hy, fler fiskar och större leende. Eller åtminstone ett leende, vilket man sällan ser korsa mina läppar dessa dagar.
Jag lyckades i alla fall ordna betalt för min övertid som jag drog i helgen. Om det var värt det får vi se när lönen kommer, vilket känns väldigt långt borta. Semestern kommer att vara utfattig som vanligt och jag kommer nog knappt att ha råd att tanka bilen så jag kan köra ut till sommarstugan än mindre ta en öl på pubaftonen som inträffar en gång per år.
Angående jobbet kan jag nog säga att de bra dagarna är jävligt bra medan de dåliga känns som om de släpar mig efter en häst. Idag kan vi nog säga är hyfsat medelmåttig. Man får skit när man inte gör som ingen har sagt att man ska göra (bristfällig introduktion) och när man gör som man blir tillsagd får man lika mycket skit. Arsenik eller cyanid? Definitivt cyanid. Snabbare, smärtfriare och framför allt hinner man inte känna av halsbrännan. Jag är så jävla trött i huvudet att jag knappt kommer ihåg vad jag heter. Inte direkt på grund av jobbet utan av allt annat runtomkring kombinerat med jobbet. Jag har försökt halva dagen att få tag på min läkare men hamnar hos en automagisk telefonsvarare där jag först får mata in det nummer jag vill att de ska ringa upp mig på, få det bekräftat väldigt långsamt för att sedan få veta att det inte finns några lämpliga tider då de vill ringa upp mig. Jag svor över detta en god stund innan jag gav upp och skickade ett mail till honom istället, men om allting följer vanlig ordning så får jag inget svar på mailet och står kvar där jag började med magont, halsbränna, stress och en stor portion ilska.
Jag har även mailat med den trevliga kvinnan på Kommunal angående förra höstens eskapader. Företaget har lovat att ändra på alla punkter hon anser vara felaktiga, men vägrar se att någon har förlorat ekonomiskt på situationen. Om de satans sopprötterna kunde erkänna sitt misstag som fick mig sparkad och be mig om ursäkt skulle jag kanske släppa det här, men eftersom de envisas att vidhålla sin oskuld kommer jag att fortsätta slipa mina metaforiska knivar och vänta på rätt tillfälle för nådastöten. Det glada lilla livet på Kommunal sa däremot att hon skulle gå igenom allting innan nästa vecka när hon tar semester. Vi får se hur det blir med den saken.
Den allergichock jag nämnde i förra inlägget har en lång förklaring bakom sig. Jag drar en kortare variant så jag inte hinner tråka ut eventuella läsare.
Lite nu och då råkar jag ut för en kraftig allergisk chock som ingen läkare har lyckats utröna vad det beror på. Jag har inte gett upp hoppet utan har plöjt ner ganska mycket av min lediga tid för att lista ut vad det beror på, mest på grund av att det gör så förbannat ont (när varenda muskel i magen krampar samtidigt som allt innanför sväller blir det lite intressekonflikt om vilka bitar som ska åt vilket håll) och att jag blir totalt utslagen i ett dygn efteråt. En annan tråkig effekt av dessa chocker är att jag, om jag tar den medicin jag blivit tilldelad i den dosering jag blivit anvisad, inte får köra bil. Eller jag får köra eftersom de har tagit bort triangelmärkningen på alla piller, men jag kan rent fysiskt inte släpa mig ut till bilen och även om jag skulle kunna det så har jag reaktionsförmåga och finmotorik som en blind clown med boxarhandskar. I dimma.
Och hur tog jag mig hem från jobbet när det inträffade? Enkelt. Jag lät bli att ta det pillret och koncentrerade mig på de andra tolv som sakta upplöstes i mitt vattenglas medan jag själv höll på att bli galen av den klåda som spreds som en fraktal över stora delar av min kropp. Nackdelen med att hoppa över det pillret är att jag fortsätter vara väldigt illamående och har svårt att somna efter en reaktion. Jag har dock börjat pussla ihop en helhetsbild över vilka situationer som kan framkalla en sådan här reaktion som jag tänker presentera för min läkare den dag jag får tag på honom.
Utöver detta fortlöper mitt patetiska lilla låginkomsttagarliv en dag i taget som vanligt. Varje dag innefattar en skattjakt i mitt huvud efter ett gott skäl att stiga ur sängen på morgonen och en kamp att stänga ögonen och slappna av när jag kommer hem varje natt från jobbet. Skatten blir mer och mer svårfunnen varje morgon på samma sätt som att kampen att somna blir hårdare och hårdare för varje kväll. Jag undrar vad som händer dagen jag inte hittar någon skatt, men ännu mera vad som händer när jag inte orkar med kampen att somna. Det får förhoppningsvis tiden inte utröna, men hopp är till för de som inte vet bättre. Det enda jag har att se fram emot är den elva dagars semester jag nämnde, men med min vanliga tur kommer inte heller den att sluta som planerat. Ljuset i slutet på tunneln är alltför ofta ett tåg.
Jag lyckades i alla fall ordna betalt för min övertid som jag drog i helgen. Om det var värt det får vi se när lönen kommer, vilket känns väldigt långt borta. Semestern kommer att vara utfattig som vanligt och jag kommer nog knappt att ha råd att tanka bilen så jag kan köra ut till sommarstugan än mindre ta en öl på pubaftonen som inträffar en gång per år.
Angående jobbet kan jag nog säga att de bra dagarna är jävligt bra medan de dåliga känns som om de släpar mig efter en häst. Idag kan vi nog säga är hyfsat medelmåttig. Man får skit när man inte gör som ingen har sagt att man ska göra (bristfällig introduktion) och när man gör som man blir tillsagd får man lika mycket skit. Arsenik eller cyanid? Definitivt cyanid. Snabbare, smärtfriare och framför allt hinner man inte känna av halsbrännan. Jag är så jävla trött i huvudet att jag knappt kommer ihåg vad jag heter. Inte direkt på grund av jobbet utan av allt annat runtomkring kombinerat med jobbet. Jag har försökt halva dagen att få tag på min läkare men hamnar hos en automagisk telefonsvarare där jag först får mata in det nummer jag vill att de ska ringa upp mig på, få det bekräftat väldigt långsamt för att sedan få veta att det inte finns några lämpliga tider då de vill ringa upp mig. Jag svor över detta en god stund innan jag gav upp och skickade ett mail till honom istället, men om allting följer vanlig ordning så får jag inget svar på mailet och står kvar där jag började med magont, halsbränna, stress och en stor portion ilska.
Jag har även mailat med den trevliga kvinnan på Kommunal angående förra höstens eskapader. Företaget har lovat att ändra på alla punkter hon anser vara felaktiga, men vägrar se att någon har förlorat ekonomiskt på situationen. Om de satans sopprötterna kunde erkänna sitt misstag som fick mig sparkad och be mig om ursäkt skulle jag kanske släppa det här, men eftersom de envisas att vidhålla sin oskuld kommer jag att fortsätta slipa mina metaforiska knivar och vänta på rätt tillfälle för nådastöten. Det glada lilla livet på Kommunal sa däremot att hon skulle gå igenom allting innan nästa vecka när hon tar semester. Vi får se hur det blir med den saken.
Den allergichock jag nämnde i förra inlägget har en lång förklaring bakom sig. Jag drar en kortare variant så jag inte hinner tråka ut eventuella läsare.
Lite nu och då råkar jag ut för en kraftig allergisk chock som ingen läkare har lyckats utröna vad det beror på. Jag har inte gett upp hoppet utan har plöjt ner ganska mycket av min lediga tid för att lista ut vad det beror på, mest på grund av att det gör så förbannat ont (när varenda muskel i magen krampar samtidigt som allt innanför sväller blir det lite intressekonflikt om vilka bitar som ska åt vilket håll) och att jag blir totalt utslagen i ett dygn efteråt. En annan tråkig effekt av dessa chocker är att jag, om jag tar den medicin jag blivit tilldelad i den dosering jag blivit anvisad, inte får köra bil. Eller jag får köra eftersom de har tagit bort triangelmärkningen på alla piller, men jag kan rent fysiskt inte släpa mig ut till bilen och även om jag skulle kunna det så har jag reaktionsförmåga och finmotorik som en blind clown med boxarhandskar. I dimma.
Och hur tog jag mig hem från jobbet när det inträffade? Enkelt. Jag lät bli att ta det pillret och koncentrerade mig på de andra tolv som sakta upplöstes i mitt vattenglas medan jag själv höll på att bli galen av den klåda som spreds som en fraktal över stora delar av min kropp. Nackdelen med att hoppa över det pillret är att jag fortsätter vara väldigt illamående och har svårt att somna efter en reaktion. Jag har dock börjat pussla ihop en helhetsbild över vilka situationer som kan framkalla en sådan här reaktion som jag tänker presentera för min läkare den dag jag får tag på honom.
Utöver detta fortlöper mitt patetiska lilla låginkomsttagarliv en dag i taget som vanligt. Varje dag innefattar en skattjakt i mitt huvud efter ett gott skäl att stiga ur sängen på morgonen och en kamp att stänga ögonen och slappna av när jag kommer hem varje natt från jobbet. Skatten blir mer och mer svårfunnen varje morgon på samma sätt som att kampen att somna blir hårdare och hårdare för varje kväll. Jag undrar vad som händer dagen jag inte hittar någon skatt, men ännu mera vad som händer när jag inte orkar med kampen att somna. Det får förhoppningsvis tiden inte utröna, men hopp är till för de som inte vet bättre. Det enda jag har att se fram emot är den elva dagars semester jag nämnde, men med min vanliga tur kommer inte heller den att sluta som planerat. Ljuset i slutet på tunneln är alltför ofta ett tåg.
onsdag 24 juni 2009
Länge sen sist.
Var ska jag börja? Jag har ett nytt jobb på samma företag (de har tydligen inte lärt sig nåt), biljäveln har gett upp hoppet så jag köpte en ny, jag har fortfarande ingen motorcykel, jag har inte haft tid att spela in de låtar jag knåpat ihop och jag har en allmänt dålig dag. Räcker det som start?
Igår var en bra dag. Vi hade dambesök så vi grillade lite kyckling, drack lite vin, spelade lite kort och efter en par tre vinglas till spelade vi bikini twister (Twister där alla deltagare måste ha bikini på sig). Dessa matcher ligger för övrigt ute på youtube. Efter detta drog vi ner på puben en sväng, drack ett glas, gick hem och såg en gammal film. Strålande dag.
Idag däremot. Allt gick bra fram till just efter morgonröken. När jag kom in från balkongen hade kattjäveln pissat i sängen. Den avlivas imorgon. Kontoret ringde och meddelade att jag jobbar imorrn. Detta raserar de flesta planer jag hade för morgondagen. Inte nog med att jag inte fick ledigt för att gå på två av mina bästa vännres bröllop på fredag, nej jag måste också svika dem och inte hjälpa till med planeringen kvällen innan. Så imorrn blir det en sväng till Råneå direkt jag vaknar och rigga upp ett PA-system. Snabbt iväg därifrån till veterinären och avliva kattkräket. Raka spåret därifrån till jobbet. Kommer hem klockan 2.30 ungefär. Fredag ska jag också upp till Råneå och se vigseln i alla fall innan jag drar och jobbar igen.
Just det. I och med att jag inte är ledig imorrn så jobbar jag alltså 8 kvällar på raken. Tack.
Anledningen att jag inte är ledig imorrn och att jag inte fick ta ledigt på fredag är att idioterna på kontoret inte har tagit in någon vikarie. Man kan ju tycka att eftersom det är en ordinarie som jobbar denna semesterperiod kanske de borde ta in en ny vikarie eftersom de befintliga går på de ordinarierader som finns. Man kan också tycka att stora delar av det skämt till företag jag jobbar åt borde ersättas av chimpanser för att öka produktiviteten.
Snabb uppdatering: Till råga på ovanstående drabbades jag av en allergichock när jag hade en dryg timma kvar att jobba. Vissa dagar borde man fan inte stiga upp.
"I don't have pet peeves, I have major psychotic fucking hatreds."
G
Igår var en bra dag. Vi hade dambesök så vi grillade lite kyckling, drack lite vin, spelade lite kort och efter en par tre vinglas till spelade vi bikini twister (Twister där alla deltagare måste ha bikini på sig). Dessa matcher ligger för övrigt ute på youtube. Efter detta drog vi ner på puben en sväng, drack ett glas, gick hem och såg en gammal film. Strålande dag.
Idag däremot. Allt gick bra fram till just efter morgonröken. När jag kom in från balkongen hade kattjäveln pissat i sängen. Den avlivas imorgon. Kontoret ringde och meddelade att jag jobbar imorrn. Detta raserar de flesta planer jag hade för morgondagen. Inte nog med att jag inte fick ledigt för att gå på två av mina bästa vännres bröllop på fredag, nej jag måste också svika dem och inte hjälpa till med planeringen kvällen innan. Så imorrn blir det en sväng till Råneå direkt jag vaknar och rigga upp ett PA-system. Snabbt iväg därifrån till veterinären och avliva kattkräket. Raka spåret därifrån till jobbet. Kommer hem klockan 2.30 ungefär. Fredag ska jag också upp till Råneå och se vigseln i alla fall innan jag drar och jobbar igen.
Just det. I och med att jag inte är ledig imorrn så jobbar jag alltså 8 kvällar på raken. Tack.
Anledningen att jag inte är ledig imorrn och att jag inte fick ta ledigt på fredag är att idioterna på kontoret inte har tagit in någon vikarie. Man kan ju tycka att eftersom det är en ordinarie som jobbar denna semesterperiod kanske de borde ta in en ny vikarie eftersom de befintliga går på de ordinarierader som finns. Man kan också tycka att stora delar av det skämt till företag jag jobbar åt borde ersättas av chimpanser för att öka produktiviteten.
Snabb uppdatering: Till råga på ovanstående drabbades jag av en allergichock när jag hade en dryg timma kvar att jobba. Vissa dagar borde man fan inte stiga upp.
"I don't have pet peeves, I have major psychotic fucking hatreds."
G
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)