Jepp, konsten att klaga på sitt jobb. Jag ska egentligen inte klaga på själva jobbet. Visst, det suger stundvis, men det är pengar. Däremot klagar jag på allt omkring. Jag har obetald semester, ingen anställningstrygghet, ingen uppsägningstid och för lite i lön. Hur fan ska jag ha råd att ta motorcykelkort i sommar på den här sketlönen? Jag har dock hittat en alternativ pengakälla. Avslöjar inte vad det är (så ingen annan kan sno skiten) men om jag har lite tur har jag 30 lax ner i fickan efter semestern. Då blir det cykelkort och en gammal rysshoj. Det ligger ute ett perfekt exemplar på blocket nu. Kostar 10 kilopix, besiktningsfri, 750 kubik sidventil, sidovagn osv osv. Men fan heller att jag har råd med nåt sånt. Har kollat upp om intensivkurs för kortet. Landar på typ 6 kilopix. Men då var det tiden som tryter då. Är upptagen varenda jävla helg fram till semestern om 6 veckor.
Time will tell on this one though. Jag kommer att göra ett tappert försök att få ihop lite pengar till semestern så jag kan ta kortet då. en cykel får bli ett senare projekt. Chefen känner en kille som känner en kille som importerar rysshojar. Ska snacka med han om en dnepr 750. Sen är det fanimej bara att ge sig ut o rulla. Kommer att äga hela världen.
Fram till dess sitter jag fast på detta jävla sketjobb. Dock ser jag ljuset i slutet av tunneln. Jag har 17 timmar kvar att jobba denna helg. Sen är det 6 veckor till semestern. Sen visar det sig att jag kan bli av med jobbet. Så jag kan nog inte klaga egentligen. Jag får se till att bryta benen under semestern så jag kan mjölka företaget på lite sjukpengar innan det inträffar och samtidigt jobba svart med att bygga hemsidor eller nåt. Nåja. Planerna kommer att gå i lås ungefär lika bra som vanligt. Om ett år sitter jag säkert på samma sketna stol, på samma jävla arbetsplats och beklagar mig lika förbannat mycket över att jag aldrig får tummen ur röven och hittar ett vettigt jobb.
Inte för att verka pessimistisk, men jag tror fan på ödet. Om jag själv hade varit i fullständig kontroll över mitt liv så skulle jag ha bett chefen sätta sig på något trubbigt och snurra för länge sedan. Det är något annat som styr och är det nåt jag hatar är det backseat drivers. Förbannade självbevarelsedrift.
lördag 31 maj 2008
onsdag 28 maj 2008
Skjuter man sig i foten får man fan ringa nån annan
Försöker alla utmana mig att hinna med så mycket som möjligt innan mitt magsår börjar spöka igen? Är det bara jag som har lite framförhållning i min umgängeskrets? Jag borde naturligtvis börja med att förklara att jag verkligen inte har något emot de inblandade i följande, tvärt om. Jag räknar er i leden av de få stolta som jag trivs att umgås med i denna värld full av idioter. Det enda jag klagar på är att jag inte har tid att lösa alla era problem utöver mina. Ingen har väl egentligen anklagat mig för att vara smart, men ingen kan heller klaga på min planering eller framförhållning. Utan att nämna några namn kommer jag att förklara grunden till dagens blogg. Jag fick ett telefonsamtal av en vän som behövde datahjälp. I normalfallet hjälper jag till när någon frågar mig och är en god människa, särskilt när det gäller datorer (eftersom jag försöker få folk att vara självständiga när det gäller datorer så jag slipper framtida telefonsamtal). Nu var det dock så att
hjälpen som behövdes var inte att fixa en dator eller hjälpa till med att ordna nåt program eller så. Det min vän ville att jag skulle göra var att plöja ner nån timme i att göra en dataläxa som hon fick förra året. Låt mig klargöra: Hon ville inte ha hjälp med att lära sig hur man gör utan hon ville maila över uppgifterna och att jag skulle göra dem så hon kunde lämna in dem utan att lyfta ett finger. Jag vill även tillägga att jag var upptagen vid tillfället och hade kvällen färdigplanerad fram till dess att jag åkte hit till jobbet.
Låt mig förklara detta en gång för alla: Jag har inte den medicinska kunskap som krävs för att lappa ihop er varje gång ni skjuter er i foten.
I detta specifika fall vill jag påpeka att om man har ett helt år på sig att göra något som tar två timmar och fortfarande sparar det till sista kvällen har man inte någon annan än sig själv att skylla. Man kan inte ta för givet att världen i stort är glad och hjälpsam och sätter undan alla sina egna planer för att tillfredsställa just dina behov. Man ska kort sagt lära sig att göra saker själv så slipper man sätta sina kulor (eller i detta fall sina betyg) i andras händer. I många fall visar sig världen vara bitter, ovillig och i vissa fall till och med oförskämd. Åtminstone de gånger man försöker övertala mig att kasta bort två timmar på något jag inte har någon nytta av att göra varken kort- eller långsiktigt när jag inte får betalt. Tjänster och gentjänster? Var det det jag hörde någon liten röst spy i mitt öra? Jo visst, det skulle jag kunna acceptera. Med tanke på hur många gentjänster jag har att hämta in om man går efter den principen tror jag fanimej att jag ska bygga ett hus med dubbelgarage, fet jävla pool och kanske till och med en bunker som vidstår kärnvapen.
Jag vill inte verka särskilt sur, grinig, bitter och allmänt jävlig ikväll eftersom det i stort har varit en bra dag, men jag måste understryka att om man är för lat för att uträtta något under en väldigt lång tid och frågar i sista sekund om hjälp så bör man inte förvänta sig ett positivt svar. Om resultatet av detta blir att min vän får ett streck i betyg i datakunskap hoppas jag att alla i min närhet förstår mig när jag frånsäger mig allt ansvar för detta samt att jag tycker att det är ett rättvist betyg.
Som sista punkt vill jag påpeka att detta fallet är långt ifrån unikt. Jag får en par liknande samtal varje månad, men jag använde detta som exempel av tre orsaker:
1. Det var ett relativt typiskt fall i de allra flesta aspekter.
2. Jag vill inte gnaga på en massa gamla ben på bloggen när jag nästan dagligen matas med nytt klagokött.
3. För att jag är lite bitter över att jag var lite väl trevlig över telefon och förklarade bara med orden "Jag ids inte". Jag skulle ha utvecklat detta mera om jag inte hade en knapp minut kvar på cigaretten och ville hinna njuta av den innan jag gick in från det vackra vädret på balkongen.
Kalla mig gärna självisk. Det tar jag numera som en komplimang.
hjälpen som behövdes var inte att fixa en dator eller hjälpa till med att ordna nåt program eller så. Det min vän ville att jag skulle göra var att plöja ner nån timme i att göra en dataläxa som hon fick förra året. Låt mig klargöra: Hon ville inte ha hjälp med att lära sig hur man gör utan hon ville maila över uppgifterna och att jag skulle göra dem så hon kunde lämna in dem utan att lyfta ett finger. Jag vill även tillägga att jag var upptagen vid tillfället och hade kvällen färdigplanerad fram till dess att jag åkte hit till jobbet.
Låt mig förklara detta en gång för alla: Jag har inte den medicinska kunskap som krävs för att lappa ihop er varje gång ni skjuter er i foten.
I detta specifika fall vill jag påpeka att om man har ett helt år på sig att göra något som tar två timmar och fortfarande sparar det till sista kvällen har man inte någon annan än sig själv att skylla. Man kan inte ta för givet att världen i stort är glad och hjälpsam och sätter undan alla sina egna planer för att tillfredsställa just dina behov. Man ska kort sagt lära sig att göra saker själv så slipper man sätta sina kulor (eller i detta fall sina betyg) i andras händer. I många fall visar sig världen vara bitter, ovillig och i vissa fall till och med oförskämd. Åtminstone de gånger man försöker övertala mig att kasta bort två timmar på något jag inte har någon nytta av att göra varken kort- eller långsiktigt när jag inte får betalt. Tjänster och gentjänster? Var det det jag hörde någon liten röst spy i mitt öra? Jo visst, det skulle jag kunna acceptera. Med tanke på hur många gentjänster jag har att hämta in om man går efter den principen tror jag fanimej att jag ska bygga ett hus med dubbelgarage, fet jävla pool och kanske till och med en bunker som vidstår kärnvapen.
Jag vill inte verka särskilt sur, grinig, bitter och allmänt jävlig ikväll eftersom det i stort har varit en bra dag, men jag måste understryka att om man är för lat för att uträtta något under en väldigt lång tid och frågar i sista sekund om hjälp så bör man inte förvänta sig ett positivt svar. Om resultatet av detta blir att min vän får ett streck i betyg i datakunskap hoppas jag att alla i min närhet förstår mig när jag frånsäger mig allt ansvar för detta samt att jag tycker att det är ett rättvist betyg.
Som sista punkt vill jag påpeka att detta fallet är långt ifrån unikt. Jag får en par liknande samtal varje månad, men jag använde detta som exempel av tre orsaker:
1. Det var ett relativt typiskt fall i de allra flesta aspekter.
2. Jag vill inte gnaga på en massa gamla ben på bloggen när jag nästan dagligen matas med nytt klagokött.
3. För att jag är lite bitter över att jag var lite väl trevlig över telefon och förklarade bara med orden "Jag ids inte". Jag skulle ha utvecklat detta mera om jag inte hade en knapp minut kvar på cigaretten och ville hinna njuta av den innan jag gick in från det vackra vädret på balkongen.
Kalla mig gärna självisk. Det tar jag numera som en komplimang.
onsdag 21 maj 2008
Amatörmusicerande grillmästare
Det är jag det. Vi bjöd över en polare på grillning idag. Lyckades riktigt bra med att marinera några kycklingfiléer och grilla dem alldeles lagom bruna. Mycket god middag. Som ni kanske märker är jag inte sur, bitter och otrevlig som jag brukar. Det beror på två saker. Dels att jag drack lite öl till maten och blandade en pint white russian till efterrätten så jag är lite lullig, men mestadels är det för att jag äntligen har fått tid och ro att testköra min hemmastudio. Jag lyckades (lagomt onykter) att spela in mitt senaste alster i sån kvalitet att den nästan går att spela på radio trots att jag sjunger som en tondöv kråka efter en tolvårig whiskeydiet. Riktigt kul att äntligen få testa studion i alla fall. Har inte direkt något att klaga på, men det kommer. Imorrn jobbar jag igen och då brukar jag normalt tugga fradga när jag kommer hem. Jag ska dessutom hålla i ett intro imorrn så det kan bli ett långt inlägg såvida inte hon är duktig.
söndag 18 maj 2008
This just in: Sex är tråkigt!
... åtminstone om man tittar på nåt av svts oäkta avkomlingar (minns inte på rak arm vilken det var). De hade en tvåtimmars tabuspecial tidigare ikväll, vilket jag otroligt nog såg fram emot. Detta av tre anledningar:
1. Jag hade redan spelat nog med gitarr för att ha ont i fingrarna av att bara tänka på ett riff
2. Internet låg nere.
3. Jag hade genomlidit en dag när det var sport på ca 50% av kanalerna, 3an körde ett pussycat dolls-maraton och femman (som inte ville vara sämre) körde ett gossip girl-maraton.
Jag tror aldrig jag har varit så uttråkad av att titta på tv som när skiten startade. De gick igenom historien av svensk sexkultur. Anledningen att jag inte bytte kanal var att jag inte hann mota bort kattkräket och ta kontrollen innan min kära flickvän slog sig ner breve och ville se. Då var det bara att finna sig i att man får ligga uttråkad i soffan utan minsta anstymmelse till endorfintillskott i hjärnan. Jag hängde med fram till 60talet innan hon äntligen skulle ha skjuts till jobbet och jag fick lufta riskokaren.
Det enda som har sån makt att det kan göra sex tråkigt måste ju vara statligt styrd tv. Stela tråkiga programledare som dammar av reliker som kallas "sexualitetens frihetskämpar" för att de klädde av sig allt utom underkläderna på hylands hörna. Och folk undrar varför impotens är ett vanligt förekommande problem. Man får fan mera vibbar av att se sommarkrysset.
Jag började fundera om allt detta är en del av en större konspiration att få svenska folket att tro att det är tråkigt och omodernt att knulla. Kanske i ett tappert försök att minska barnafödandet i landet. Kanske för att det är för tidskrävande för studenterna så att de inte har tid att plugga och vi får ett generellt dummare land. Kanske i ett försök att konvertera tillbaka svenska kyrkan till katolicismen. Kanske för att kontrollera svenska folket ännu mera. Nu vet vi ju alla att det inte är så, men det är trots detta en väldigt skrämmande tanke. Jag tänker i alla fall slå ett slag för friheten imorrn bitti så fort gumman kommer hem från jobbet.
Viva la revolucion!
1. Jag hade redan spelat nog med gitarr för att ha ont i fingrarna av att bara tänka på ett riff
2. Internet låg nere.
3. Jag hade genomlidit en dag när det var sport på ca 50% av kanalerna, 3an körde ett pussycat dolls-maraton och femman (som inte ville vara sämre) körde ett gossip girl-maraton.
Jag tror aldrig jag har varit så uttråkad av att titta på tv som när skiten startade. De gick igenom historien av svensk sexkultur. Anledningen att jag inte bytte kanal var att jag inte hann mota bort kattkräket och ta kontrollen innan min kära flickvän slog sig ner breve och ville se. Då var det bara att finna sig i att man får ligga uttråkad i soffan utan minsta anstymmelse till endorfintillskott i hjärnan. Jag hängde med fram till 60talet innan hon äntligen skulle ha skjuts till jobbet och jag fick lufta riskokaren.
Det enda som har sån makt att det kan göra sex tråkigt måste ju vara statligt styrd tv. Stela tråkiga programledare som dammar av reliker som kallas "sexualitetens frihetskämpar" för att de klädde av sig allt utom underkläderna på hylands hörna. Och folk undrar varför impotens är ett vanligt förekommande problem. Man får fan mera vibbar av att se sommarkrysset.
Jag började fundera om allt detta är en del av en större konspiration att få svenska folket att tro att det är tråkigt och omodernt att knulla. Kanske i ett tappert försök att minska barnafödandet i landet. Kanske för att det är för tidskrävande för studenterna så att de inte har tid att plugga och vi får ett generellt dummare land. Kanske i ett försök att konvertera tillbaka svenska kyrkan till katolicismen. Kanske för att kontrollera svenska folket ännu mera. Nu vet vi ju alla att det inte är så, men det är trots detta en väldigt skrämmande tanke. Jag tänker i alla fall slå ett slag för friheten imorrn bitti så fort gumman kommer hem från jobbet.
Viva la revolucion!
lördag 17 maj 2008
Jobbar trots sjukskrivning
Jajjemänn! När man sjukskrivit sig för att man rent ut sagt inte får jobba enligt lag på grund av biverkningar på allergimedicin (1-2 tabletter Tavegyl 2-3 ggr/dag ger underlig effekt på kroppen men sjukt grymma drömmar) och trots detta blir akut inringd för att alla andra är på fest eller sitter i polisförhör blir man inte nöjd. Kontoristen ringde för två timmar sedan och här sitter man igen och väntar på att gubben ska tycka att han är klar på toa.
Kul att jobba som pers ass och lyfta omkring en människa när man själv knappt kan stå på benen. Jag hade aldrig tackat ja ikväll om det inte vore för att kontoristen är så förbannat trevlig. Tur som fan att man har nog med piller till att sänka ett slagskepp och att jag är jävligt motiverad till att få in pengar. Inte särskilt kul att jobba när man är hög på allergimedicin, men de får skylla sig själva när man förklarat för dem att man inte ens får köra bil. Undrar just om det är jag eller företaget som åker dit om någon gör en anmälan. Skit samma.
Jag skulle ju klaga på pollen igår, men det blev inget av. Jag antar att detta är en bra början på klagan, men jag skulle vilja fortsätta med att svära och vara allmänt bitter över symptomen. När man vaknar och ögonen bränner som skärselden och man kan inte öppna dem för att allt jävla var har torkat ihop ögonfransarna. När man ställt undan vattenflaskan som man blött upp ögonen med är det dags att rensa käften. Om det inte vore för lite udda biverkningar på Tavegyl om man blandar den med whiskey skulle jag bränna ur halsen med en Calvert före frukost, men eftersom man uppenbarligen aldrig vet när man blir inkallad att jobba under sin sjukskrivning nöjer jag mig med en slurk helvetes stark munskölj. Till frukost tar man två små piller och några klunkar yoghurt och sen ut och röka. När man kommer in från balkongen är de satans ögonen paj igen så då är det ögondroppar som gäller. Utöver detta tas nässpray och en dubbeldos c-vitamin för att hålla luftvägarna hyfsat öppna och för att inte dra på sig nåt på grund av att Tavegylen sätter ner immunförsvaret en bra bit. Först nu börjar segheten av Tavegylen kicka in så det är bara att sätta sig ner och konstatera att man får dyngpisk i bilspel om man inte är klar i huvet. Dagen fortlöper på liknande sätt. Och dagen efter. Och några dagar till. Sen blir det bättre och man kan minska på medicineringen osv osv.
Imorrn vet jag inte riktigt vad jag ska klaga på. Det hela beror på hur många piller jag äter och om Jehovas beslutar sig för att knacka på. Om de gör det kan det bli en relativt lång blogg eftersom jag har väldigt många åsikter om organiserad religion i allmänhet och Jehovas vittnen i synnerhet.
Just nu däremot ska jag dråsa i min stol tills jag hör rop från toan.
Kul att jobba som pers ass och lyfta omkring en människa när man själv knappt kan stå på benen. Jag hade aldrig tackat ja ikväll om det inte vore för att kontoristen är så förbannat trevlig. Tur som fan att man har nog med piller till att sänka ett slagskepp och att jag är jävligt motiverad till att få in pengar. Inte särskilt kul att jobba när man är hög på allergimedicin, men de får skylla sig själva när man förklarat för dem att man inte ens får köra bil. Undrar just om det är jag eller företaget som åker dit om någon gör en anmälan. Skit samma.
Jag skulle ju klaga på pollen igår, men det blev inget av. Jag antar att detta är en bra början på klagan, men jag skulle vilja fortsätta med att svära och vara allmänt bitter över symptomen. När man vaknar och ögonen bränner som skärselden och man kan inte öppna dem för att allt jävla var har torkat ihop ögonfransarna. När man ställt undan vattenflaskan som man blött upp ögonen med är det dags att rensa käften. Om det inte vore för lite udda biverkningar på Tavegyl om man blandar den med whiskey skulle jag bränna ur halsen med en Calvert före frukost, men eftersom man uppenbarligen aldrig vet när man blir inkallad att jobba under sin sjukskrivning nöjer jag mig med en slurk helvetes stark munskölj. Till frukost tar man två små piller och några klunkar yoghurt och sen ut och röka. När man kommer in från balkongen är de satans ögonen paj igen så då är det ögondroppar som gäller. Utöver detta tas nässpray och en dubbeldos c-vitamin för att hålla luftvägarna hyfsat öppna och för att inte dra på sig nåt på grund av att Tavegylen sätter ner immunförsvaret en bra bit. Först nu börjar segheten av Tavegylen kicka in så det är bara att sätta sig ner och konstatera att man får dyngpisk i bilspel om man inte är klar i huvet. Dagen fortlöper på liknande sätt. Och dagen efter. Och några dagar till. Sen blir det bättre och man kan minska på medicineringen osv osv.
Imorrn vet jag inte riktigt vad jag ska klaga på. Det hela beror på hur många piller jag äter och om Jehovas beslutar sig för att knacka på. Om de gör det kan det bli en relativt lång blogg eftersom jag har väldigt många åsikter om organiserad religion i allmänhet och Jehovas vittnen i synnerhet.
Just nu däremot ska jag dråsa i min stol tills jag hör rop från toan.
fredag 16 maj 2008
En sociokulturell sjukdom
Det är vad jag såg på tv idag. Tv4s talangjakt genom Sverige. Detta är ett i följden av program till för människor som skulle sälja sin själ för att synas i tv. Det är en av de mindre kablarna högen av skit, men högen håller på att vara så stor att den skulle kunna hålla hela Skåne med gödsel till tidernas ände. Var har kvalitetsunderhållningen försvunnit? Finns det någon som uppskattar ett manus idag? De enda programmen som fanns under manusförfattarstrejken i Usa var antingen svenska (utan direkt produktionsvärde) eller "realityshows". Citationstecknen kring det föregående uttrycket är helt och hållet välförtjänta. De som ser på verkligheten som en realityshow (i e De som varit med i en sådan och fortfarande inte lagts in på mentalsjukhus) vet inte riktigt vad det innebär att vara människa längre verkar det som. Åtminstone om man får tro allt jävla skvaller som har blivit så svårt att undvika. Det problem jag ser med hela grejen är att de som visar upp sig i tv för hela svenska folket kanske inte alltid har tänkt igenom vilka deras publik egentligen är. Ett av de bästa exemplen på detta är programmet Big Brother. För er lyckliga jävlar som aldrig kommit i kontakt med detta program på något vis kan jag förklara hur det är uppbyggt. Man tar ett gäng med mentalt labila människor. Dessa ska ha så många sociala problem som möjligt, till exempel nymfomani, sociopati, diverse fobier, ätstörningar osv osv. Minoriteter är väldigt välkomna i sammanhanget också eftersom rasism tydligen har underhållningsvärde. Den ultimata deltagaren för programmet är således en överviktig kvinnlig svart dvärg som blir rabiat när hon varit utan sex i mer än 72 timmar och har en morbid rädsla för köksredskap Slå ihop en svärm med liknande deltagare och stäng in dem i ett kameraövervakat hus där de inte ens får skita i fred. Ge dem onödiga uppdrag för att få dem att sluta bråka, sova, knulla, äta och allt annat som de kan få för sig. Belöna dem med sprit när uppdraget är slutfört. Sänd skiten på primetime tv så alla osäkra tonåringar får se att de inte duger som de är utan måste tappa 15 kilo, operera tillbaks 10 av dem på mer lämpliga platser på kroppen och sniffa lim i nåt år för att uppnå samma sociala status som t ex den där rosingbimbon.
Är det bara jag eller liknar detta det hos kvinnor populära dataspelet sims fast lite mera nedgånget och utan alternativet att ta bort alla toaletter i huset? Har speltillverkarna lyckats bättre med sin variant? I mina ögon har de två punkter som visar på att fallet är så:
1. När spelet är slut producerar det inte en massa degenererade byfånar som svärmar kring alla innekrogar, blir gästbartenders på ishotellet i Jukkasjärvi och grinar ut i pressen när de råkat knulla runt på fyllan.
2. I spelet kan man ta bort alla brandvarnare och få idioterna att sätta eld på sig själva.
Nu vill jag ju inte dra alla "realityshows" över en kam här. Det finns faktiskt de som har ett syfte. Ta robinson till exempel. Tanken var god: Sätt ett gäng av ovanstående kaliber på en ö och se vad som händer. Problemet var att de hade tillgång till både mat och vatten. Det hade blivit betydligt bättre tv om man fick se lite människor under press. Det skulle ha fått vara sänt i tv i 12 veckor eller hur långt det nu var, men när en vinnare är framröstad efter åtskilliga omgångar av onödiga tävlingar skulle tvteamet sätta eld på alla läger och lämna ön med alla deltagare kvar i naturens våld. På så vis skulle vi inte behöva oroa oss för fler B-kändisar, och skvallerpressen skulle återgå till att skriva om Carolas slampiga klänningar.
Nog om detta. Det jag egentligen ville klaga på idag var pollen, men jag sparar det till ett lämpligare tillfälle.
Är det bara jag eller liknar detta det hos kvinnor populära dataspelet sims fast lite mera nedgånget och utan alternativet att ta bort alla toaletter i huset? Har speltillverkarna lyckats bättre med sin variant? I mina ögon har de två punkter som visar på att fallet är så:
1. När spelet är slut producerar det inte en massa degenererade byfånar som svärmar kring alla innekrogar, blir gästbartenders på ishotellet i Jukkasjärvi och grinar ut i pressen när de råkat knulla runt på fyllan.
2. I spelet kan man ta bort alla brandvarnare och få idioterna att sätta eld på sig själva.
Nu vill jag ju inte dra alla "realityshows" över en kam här. Det finns faktiskt de som har ett syfte. Ta robinson till exempel. Tanken var god: Sätt ett gäng av ovanstående kaliber på en ö och se vad som händer. Problemet var att de hade tillgång till både mat och vatten. Det hade blivit betydligt bättre tv om man fick se lite människor under press. Det skulle ha fått vara sänt i tv i 12 veckor eller hur långt det nu var, men när en vinnare är framröstad efter åtskilliga omgångar av onödiga tävlingar skulle tvteamet sätta eld på alla läger och lämna ön med alla deltagare kvar i naturens våld. På så vis skulle vi inte behöva oroa oss för fler B-kändisar, och skvallerpressen skulle återgå till att skriva om Carolas slampiga klänningar.
Nog om detta. Det jag egentligen ville klaga på idag var pollen, men jag sparar det till ett lämpligare tillfälle.
torsdag 15 maj 2008
Att lägga ribban på rätt nivå
Jag bör förklara varför jag bloggar här till att börja med. Dels är det eftersom en del av de som läser min andra blogg inte kan engelska särskilt bra och dels är det för att det är onödigt att spy galla över typiskt svenska företeelser när de allra flesta som läser bloggen är från utlandet.
Jag har även ett undertryckt behov av att understryka vissa saker som verkar missas av många och få folk att tänka efter. Mest är det dock för att helt obehindrat få gnälla över allt jag stör mig på utan att behöva bemötas av arga blickar från de som tycker att jag är en komplett idiot.
Första inlägget vill jag dedikera till en människa som heter Dani. Jag måste erkänna att jag hade problem med att välja ett ord här. De som gick genom hjärnan var pojkspoling, brat, finfLos (Dialektord), mupp, osv osv, men jag stannade på människa eftersom det är troligen det mest förolämpande för objektet i fråga. Jag måste gratulera grabben. Han har verkligen lyckats. Han har slagit sig ihop med två andra människor och släppt ett album. Inte nog med att de ser ut som att de kommer direkt från inspelningen av en JC-reklam till sin egen reklamspot utan de lyckas även sjunga varje ton totalt perfekt till sin serieproducerade dynga (eller i vissa fall covers på serieproducerad dynga) som antingen är framställd av inhyrda studiomusiker eller datorer. Stort grattis grabben! Jag påminns om en gammal god progghit av Ebba Grön vid namn "Slicka uppåt Sparka neråt". Den passar väldigt väl in på ditt beteende mot mångfalden inom svensk musik idag. Du stödjer popfabriken genom att vara coverboy för deras formpressade smörja utan en tanke på vad det gör för den spridda publiken i detta avlånga land som lyssnar på vad än rix FM spelar. Jag säger inte att du är ensam som gör det, o nej, och det är just det som är problemet. Alldeles för många nya artister lyssnar för mycket på sina feta skivbolagsdirektörer (Bert Karlsson: känn dig utpekad av SIFO) och för lite på sin egen kreativitet. Visst, det är inte alla som passar för att skriva låtar och dylikt, men visa lite stake och gör något annat än massproducerad skit. Visst det säljer bra, men är det verkligen värt att bli ihågkommen som en nickedocka för skivbolagen? Jag ogillar dig inte som person (Du är säkert jävligt trevlig) men jag förkastar allt du står för. Musiken är till för att förmedla något från artisten till sin publik. Tyvärr har de allra flesta glömt det i dagens musikdjungel. På 60talet fanns inga direkta inriktningar inom musiken. Man lyssnade på allt som fanns. Idag finns väldigt många inriktningar, vilket är väldigt bra, men det finns en inriktning vi klarar oss utan: Mainstream. Denna kategori är slasktratten för allt som låter relativt likadant, inte har några vettiga texter, sjungs av något/några inhyrda "stämbandsprostituerade" och uppriktigt sagt är ett slöseri med hjärnceller att vantrivas av att höra på väg till jobbet.
Nu har vi ju tyvärr inte så tur att Dani är värst av alla. Om det vore så väl så skulle det inte bli mycket värre än att grabben fyller 30 och alla tolvåringar klassar honom som gubbpop och han får ruttna i samma cell som Gessle (Som åtminstone skriver sina egna texter även om det låter som om han låter en tredjeklass på lustgas sitta och spåna ihop grötrim). Nej, tyvärr finns så onda saker som schlagerfestivalen, kvällspressen, Bert Karlsson, MTV och insnöade radiokanaler som är så inställda på att deras publik endast ska höra det som väntas att de inte har en playlist på mer än 10-12 låtar per dag. Jag ser mig relativt friställd från allt detta eftersom jag bara lyssnar på radio på jobbet och numera i bilen (råkade sälja min gamla med cdspelare) och övrig tid lyssnar jag på "handgjord" musik. Sådan musik som innehåller instrument. Sånt som har en text som betyder något för någon någonstans och som inte spånats ihop av ett gäng låtskrivare vars enda motivation för verket är att få en lönecheck. Jag är friställd från detta. Jag kan skilja på skit och gödsel. Jag har ett genuint intresse för musik. Om fler fick höra "handgjord" musik på radio skulle nog andelen ungdomar som intresserar sig för musiken öka och därmed skulle kraven på den musik som produceras öka. Gissningsvis är det detta som Bert Karlsson i smyg vill hindra. Om kraven på det formpressade ökar eftersom det handgjorda håller bättre kvalitet och är lika lättillgängligt så kommer fabriken som tillverkar det formpressade tvingas lägga ner i brist på efterfrågan av dess produkter. Vad jag vill få fram med detta är att genom att stötta popfabriken kväver vi kreativiteten hos nya förmågor samtidigt som vi alla stöps i samma form och till slut står och hjärndött nickar i takt med Linda Bengtzings 60årsjubileumsplatta.
I min värld är det alla föräldrars plikt att mata sina barn med allt annat än mainstream. Mina föräldrar tog sitt ansvar. Jag vet även andra som idag gör det. Det märks på ett av mina jobb där jag arbetar med ungdomar. De ungdomar som har fått uppleva en mångfald av musik på hemmaplan och fått välja sin stil själv har utvecklat intressantare personligheter och verkar trivas bättre i sin "roll" än de som lyssnar på vad än mtv spelar. Att det endast beror på musiken tror inte ens jag på, men musiken är ett sätt för unga (och gamla rävar som jag själv) att hitta något att identifiera sig med. Men att identifiera sig med en lågkvalitativ, oskäggad, billig kopia av den riktiga produkten kan inte vara hälsosamt i längden. Risken finns att ungarna får en formpressad stil och personlighet. För att sätta punkt för detta inlägg om musik (som även i min mening blev en smula långt) vill jag citera Tage Danielsson ur dennes diktsamling "Dikter 1967-1967":
"Strunt är strunt och snus är snus
om än i gyllene dosor
Men rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor
En vacker vers som blev till grus
En illusion som brast
Ty rosor i ett sprucket krus
kan vara utav plast"
(Jo just det: Inget ont om Gessle heller för den delen. Killen kan lira även om han sällan visar det, skriver en del låtar och har lyckats hålla sig flytande i 30 år i pophavet. Kudos!)
Jag har även ett undertryckt behov av att understryka vissa saker som verkar missas av många och få folk att tänka efter. Mest är det dock för att helt obehindrat få gnälla över allt jag stör mig på utan att behöva bemötas av arga blickar från de som tycker att jag är en komplett idiot.
Första inlägget vill jag dedikera till en människa som heter Dani. Jag måste erkänna att jag hade problem med att välja ett ord här. De som gick genom hjärnan var pojkspoling, brat, finfLos (Dialektord), mupp, osv osv, men jag stannade på människa eftersom det är troligen det mest förolämpande för objektet i fråga. Jag måste gratulera grabben. Han har verkligen lyckats. Han har slagit sig ihop med två andra människor och släppt ett album. Inte nog med att de ser ut som att de kommer direkt från inspelningen av en JC-reklam till sin egen reklamspot utan de lyckas även sjunga varje ton totalt perfekt till sin serieproducerade dynga (eller i vissa fall covers på serieproducerad dynga) som antingen är framställd av inhyrda studiomusiker eller datorer. Stort grattis grabben! Jag påminns om en gammal god progghit av Ebba Grön vid namn "Slicka uppåt Sparka neråt". Den passar väldigt väl in på ditt beteende mot mångfalden inom svensk musik idag. Du stödjer popfabriken genom att vara coverboy för deras formpressade smörja utan en tanke på vad det gör för den spridda publiken i detta avlånga land som lyssnar på vad än rix FM spelar. Jag säger inte att du är ensam som gör det, o nej, och det är just det som är problemet. Alldeles för många nya artister lyssnar för mycket på sina feta skivbolagsdirektörer (Bert Karlsson: känn dig utpekad av SIFO) och för lite på sin egen kreativitet. Visst, det är inte alla som passar för att skriva låtar och dylikt, men visa lite stake och gör något annat än massproducerad skit. Visst det säljer bra, men är det verkligen värt att bli ihågkommen som en nickedocka för skivbolagen? Jag ogillar dig inte som person (Du är säkert jävligt trevlig) men jag förkastar allt du står för. Musiken är till för att förmedla något från artisten till sin publik. Tyvärr har de allra flesta glömt det i dagens musikdjungel. På 60talet fanns inga direkta inriktningar inom musiken. Man lyssnade på allt som fanns. Idag finns väldigt många inriktningar, vilket är väldigt bra, men det finns en inriktning vi klarar oss utan: Mainstream. Denna kategori är slasktratten för allt som låter relativt likadant, inte har några vettiga texter, sjungs av något/några inhyrda "stämbandsprostituerade" och uppriktigt sagt är ett slöseri med hjärnceller att vantrivas av att höra på väg till jobbet.
Nu har vi ju tyvärr inte så tur att Dani är värst av alla. Om det vore så väl så skulle det inte bli mycket värre än att grabben fyller 30 och alla tolvåringar klassar honom som gubbpop och han får ruttna i samma cell som Gessle (Som åtminstone skriver sina egna texter även om det låter som om han låter en tredjeklass på lustgas sitta och spåna ihop grötrim). Nej, tyvärr finns så onda saker som schlagerfestivalen, kvällspressen, Bert Karlsson, MTV och insnöade radiokanaler som är så inställda på att deras publik endast ska höra det som väntas att de inte har en playlist på mer än 10-12 låtar per dag. Jag ser mig relativt friställd från allt detta eftersom jag bara lyssnar på radio på jobbet och numera i bilen (råkade sälja min gamla med cdspelare) och övrig tid lyssnar jag på "handgjord" musik. Sådan musik som innehåller instrument. Sånt som har en text som betyder något för någon någonstans och som inte spånats ihop av ett gäng låtskrivare vars enda motivation för verket är att få en lönecheck. Jag är friställd från detta. Jag kan skilja på skit och gödsel. Jag har ett genuint intresse för musik. Om fler fick höra "handgjord" musik på radio skulle nog andelen ungdomar som intresserar sig för musiken öka och därmed skulle kraven på den musik som produceras öka. Gissningsvis är det detta som Bert Karlsson i smyg vill hindra. Om kraven på det formpressade ökar eftersom det handgjorda håller bättre kvalitet och är lika lättillgängligt så kommer fabriken som tillverkar det formpressade tvingas lägga ner i brist på efterfrågan av dess produkter. Vad jag vill få fram med detta är att genom att stötta popfabriken kväver vi kreativiteten hos nya förmågor samtidigt som vi alla stöps i samma form och till slut står och hjärndött nickar i takt med Linda Bengtzings 60årsjubileumsplatta.
I min värld är det alla föräldrars plikt att mata sina barn med allt annat än mainstream. Mina föräldrar tog sitt ansvar. Jag vet även andra som idag gör det. Det märks på ett av mina jobb där jag arbetar med ungdomar. De ungdomar som har fått uppleva en mångfald av musik på hemmaplan och fått välja sin stil själv har utvecklat intressantare personligheter och verkar trivas bättre i sin "roll" än de som lyssnar på vad än mtv spelar. Att det endast beror på musiken tror inte ens jag på, men musiken är ett sätt för unga (och gamla rävar som jag själv) att hitta något att identifiera sig med. Men att identifiera sig med en lågkvalitativ, oskäggad, billig kopia av den riktiga produkten kan inte vara hälsosamt i längden. Risken finns att ungarna får en formpressad stil och personlighet. För att sätta punkt för detta inlägg om musik (som även i min mening blev en smula långt) vill jag citera Tage Danielsson ur dennes diktsamling "Dikter 1967-1967":
"Strunt är strunt och snus är snus
om än i gyllene dosor
Men rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor
En vacker vers som blev till grus
En illusion som brast
Ty rosor i ett sprucket krus
kan vara utav plast"
(Jo just det: Inget ont om Gessle heller för den delen. Killen kan lira även om han sällan visar det, skriver en del låtar och har lyckats hålla sig flytande i 30 år i pophavet. Kudos!)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)