Skjuter man sig i foten får man fan ringa nån annan

Försöker alla utmana mig att hinna med så mycket som möjligt innan mitt magsår börjar spöka igen? Är det bara jag som har lite framförhållning i min umgängeskrets? Jag borde naturligtvis börja med att förklara att jag verkligen inte har något emot de inblandade i följande, tvärt om. Jag räknar er i leden av de få stolta som jag trivs att umgås med i denna värld full av idioter. Det enda jag klagar på är att jag inte har tid att lösa alla era problem utöver mina. Ingen har väl egentligen anklagat mig för att vara smart, men ingen kan heller klaga på min planering eller framförhållning. Utan att nämna några namn kommer jag att förklara grunden till dagens blogg. Jag fick ett telefonsamtal av en vän som behövde datahjälp. I normalfallet hjälper jag till när någon frågar mig och är en god människa, särskilt när det gäller datorer (eftersom jag försöker få folk att vara självständiga när det gäller datorer så jag slipper framtida telefonsamtal). Nu var det dock så att
hjälpen som behövdes var inte att fixa en dator eller hjälpa till med att ordna nåt program eller så. Det min vän ville att jag skulle göra var att plöja ner nån timme i att göra en dataläxa som hon fick förra året. Låt mig klargöra: Hon ville inte ha hjälp med att lära sig hur man gör utan hon ville maila över uppgifterna och att jag skulle göra dem så hon kunde lämna in dem utan att lyfta ett finger. Jag vill även tillägga att jag var upptagen vid tillfället och hade kvällen färdigplanerad fram till dess att jag åkte hit till jobbet.
Låt mig förklara detta en gång för alla: Jag har inte den medicinska kunskap som krävs för att lappa ihop er varje gång ni skjuter er i foten.
I detta specifika fall vill jag påpeka att om man har ett helt år på sig att göra något som tar två timmar och fortfarande sparar det till sista kvällen har man inte någon annan än sig själv att skylla. Man kan inte ta för givet att världen i stort är glad och hjälpsam och sätter undan alla sina egna planer för att tillfredsställa just dina behov. Man ska kort sagt lära sig att göra saker själv så slipper man sätta sina kulor (eller i detta fall sina betyg) i andras händer. I många fall visar sig världen vara bitter, ovillig och i vissa fall till och med oförskämd. Åtminstone de gånger man försöker övertala mig att kasta bort två timmar på något jag inte har någon nytta av att göra varken kort- eller långsiktigt när jag inte får betalt. Tjänster och gentjänster? Var det det jag hörde någon liten röst spy i mitt öra? Jo visst, det skulle jag kunna acceptera. Med tanke på hur många gentjänster jag har att hämta in om man går efter den principen tror jag fanimej att jag ska bygga ett hus med dubbelgarage, fet jävla pool och kanske till och med en bunker som vidstår kärnvapen.
Jag vill inte verka särskilt sur, grinig, bitter och allmänt jävlig ikväll eftersom det i stort har varit en bra dag, men jag måste understryka att om man är för lat för att uträtta något under en väldigt lång tid och frågar i sista sekund om hjälp så bör man inte förvänta sig ett positivt svar. Om resultatet av detta blir att min vän får ett streck i betyg i datakunskap hoppas jag att alla i min närhet förstår mig när jag frånsäger mig allt ansvar för detta samt att jag tycker att det är ett rättvist betyg.
Som sista punkt vill jag påpeka att detta fallet är långt ifrån unikt. Jag får en par liknande samtal varje månad, men jag använde detta som exempel av tre orsaker:

1. Det var ett relativt typiskt fall i de allra flesta aspekter.
2. Jag vill inte gnaga på en massa gamla ben på bloggen när jag nästan dagligen matas med nytt klagokött.
3. För att jag är lite bitter över att jag var lite väl trevlig över telefon och förklarade bara med orden "Jag ids inte". Jag skulle ha utvecklat detta mera om jag inte hade en knapp minut kvar på cigaretten och ville hinna njuta av den innan jag gick in från det vackra vädret på balkongen.

Kalla mig gärna självisk. Det tar jag numera som en komplimang.